Kristusmonogram

Kristusmonogram, förkortningar af namnen Jesus och Kristus (Christus), under kristendomens äldre tider använda som symboliska tecken i st. f. figurframställningar af Kristi person eller som prydnader, sedermera äfven som förklarande bihang till bilderna. Den enklaste formen är begynnelsebokstaven i det grekiska ordet [CHRISTOS] (Christos). Med detta förbindes sedermera bokstafven [Jota] (begynnelsebokstafven i Grek. [IESOYS] = Jesus) eller den andra bokstafven i [CHRISTOS], det grekiska [Rho] (= R), hvarvid stafven i denna senare äfven kan läsas som [Jota]. Härigenom uppkomma monogrammen [tecken] (= ICh = Jesus Christus), [tecken] ( = ChR), [tecken] (= ChR eller IChR), af hvilka det sista är det vanligaste, äfven förekommande under formen [tecken], der passionskorset tydligare framträder. Någon gång förbindes med Kristusmonogrammet ett N, begynnelsebokstaven i Lat. noster (vår) eller Grek. nika (han segrar), eller INRI = I(esus) N(azarenus) R(ex) I(udaeorum), d. v. s. Jesus af Nasaret, judarnas konung. Senare (från 1100-talet) användas de mera tydliga bokstafssammanställningarna XPC (af Grek. [CHR[isto]S]) samt ICXC (af [I[esoy]S CH[risto]S]), äfvensom förkortningarna IHS eller IHC, de tre första bokstäfverna i [IESOYS]. Det senare monogrammet har fått en mycket vidsträckt användning såsom inskrift på kyrkliga föremål och såsom jesuiternas ordenstecken. Det ingår, som bekant, äfven i den svenska Serafimerordens tecken samt förekommer i Sverige jämväl som prydnadsmotiv å allmogesmycken i silfver och å väfnader (Skåne). Den vidsträckta användningen har gifvit upphof till många olika tolkningar, t. ex. I(esus) H(ominum) S(alvator): Jesus menniskornas frälsare, I(esus) H(ortator) S(anctorum): J. helgonens förmanare, I(esum) H(abemus) S(ocium): vi hafva Jesus till följeslagare, I(n) H(oc) S(alus): här är frälsningen, och I(n) H(oc) S(igno) (näml. vinces): i detta tecken (skall du segra), d. v. s. en latinsk öfversättning af den inskrift, som -- enl. Eusebius' berättelse -- jämte korsets bild visade sig på himmelen ofvanför den nedgående solen för kejsar Konstantin, då han (312) drog ut mot Maxentius (se Konstantin, sp. 1229). Härtill kan läggas den svenska, ganska enkla och sinnrika allmogetolkningen I(esus) H(errans) S(on). -- Såsom beslägtade med Kristusmonogrammen få vi anse äfven bokstäfverna Α och Ω, A och O (se A, sp. 2), hvilka bokstäfver ofta äro förbundna med de egentliga monogrammen, det grek. ΟΩΝ, "den varande", "den som är", samt vidare ordet ΙΧΘΥΣ (ICHTHYS), som innehåller begynnelsebokstäfverna till de grekiska orden [Iesoys Christos Theou Yios Soter] (= Iesus Christos Theu Hyios Soter = Jesus Kristus Guds Son Frälsare) och, läst som ett ord, betyder "fisk" samt ofta finnes användt under den äldsta kristna tiden. Upk.