Kronofogde

Kronofogde. Å landet (likasom i städerna) i Sverige var från slutet af medeltiden den egentliga lokala förvaltningen, såvidt den angick regeringens intressen, öfverlemnad åt tjenstemän, kallade fogdar. Redan från Gustaf I:s tid finnas instruktioner för dem utfärdade, och dessa tjenstemän buro under 1500-talet namn af slotts-, gårds- och häradsfogdar. Deras åliggande var att i allmänhet bevaka kronans och det allmännas rätt under de högre administrativa ämbetsmännen, ståthållarna och landshöfdingarna. För häradsfogdarna utfärdades 1688 en vidlyftig instruktion. Med bibehållande af deras göromål förändrades deras titel till kronofogdar. De utnämnas af K. M:t, och deras åligganden äro numera bestämda genom en instruktion af d. 10 Nov. 1855. Området för deras verksamhet är fögderiet, i det att en kronofogde skall finnas i hvarje sådant distrikt. De stå under konungens befallningshafvandes lydnad, och deras åliggande är att på det sätt, som nämnda instruktion närmare föreskrifter, hvar inom sitt distrikt bevaka det allmännas rätt, i hvilken egenskap de äro offentliga åklagare. Derjämte åligger dem att till verkställighet befordra domar och utslag samt förrätta den allmänna kronouppbörden. Om de till kronofogdarnas biträde understundom förordnade expeditionskronofogdarna se d. o. -- I åtskilliga landskap benämnes kronofogden kronobefallningsman. Th. R.