Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Kronos

Ämne: Grekiska och romerska gudar och antik kult · Mytologi och sagohistoria

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 129–130 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Kronos, Grek. mytol., enligt Hesiodos yngste son af Uranos (himlen) och Gaia (jorden) samt räknad till titanernas slägte. Då Uranos till Tartaros nedstörtade hekatoncheirerna och cykloperna, hvilka likaledes voro hans barn med Gaia, kallade hon sina söner titanerna till hjelp, och Uranos blef af K. störtad från tronen och stympad. I hans ställe herskade sedan K. öfver verlden under en tidrymd, hvilken i sagorna betecknas såsom verldens "gyllene ålder", då menniskorna, fria från sjukdomar och lidanden, lefde i fredlig samdrägt och jorden utan odling bar rikliga skördar. K. förmälde sig med sin syster Rhea, hvilken födde honom barnen Hestia, Demeter, Hera, Hades och Poseidon. Dessa barn uppslukade han genast efter deras födelse, emedan han fruktade en af Uranos och Gaia uttalad spådom att han sjelf i sin ordning skulle af en bland sina afkomlingar störtas från väldet. Den yngste sonen, Zevs, lyckades Rhea att bringa i säkerhet; och då denne uppvuxit, tvang han med tillhjelp af Metis, klokhetens gudinna, sin fader att åter gifva ifrån sig de redan uppslukade barnen. Understödd af dessa, besegrade Zevs efter tioårig kamp (den s. k. titanomachien) K. och de öfrige titanerna samt grundade sjelf de olympiske gudarnas välde. Enligt en saga nedstörtades K. jämte titanerna i Tartaros; enligt en annan skall han, försonad med Zevs, hafva på "de lycksaligas öar" i fjärran vestern herskat öfver de aflidne hjeltarnas skuggor. -- Ljudlikheten med det grekiska ordet chronos (tid) gaf redan under forntiden anledning att förklara K. såsom tidens gud och i sammanhang dermed tyda myten om barnens uppslukande. Snarare har han dock från början uppfattats såsom en växtlighetens och de mognande skördarnas gud (jfr Grek. krainein, fullborda), och från denna synpunkt identifierades han sedermera med den fornitaliske såningsguden Saturnus (se d. o.). Den grekisk-romerska sagan låter K., sedan han blifvit störtad från tronen, komma till Italien, hvilket under hans välde åtnjöt sin gyllene ålder och efter honom kallades Saturnia, likasom dess folk erhöll namn af det saturniska. Till K:s ära firades i Grekland festen Kronia, motsvarande romarnas Saturnalia. A. M. A.