Krüdener

Krüdener, Barbara Juliane von, friherrinna, bekant som religiös entusiast och predikant, föddes i Riga d. 21 Nov. 1764 och var dotter till en kurländsk godsegare, ryska statsrådet von Wietinghoff. Redan som barn åtföljde hon sina föräldrar till Paris och fick der en sorgfällig uppfostran i den franska "upplysningens" stil. Vid aderton års ålder blef hon mot sin vilja gift med livländske baronen B. A. K. von Krüdener. Denne var J. J. Rousseau's beundrare och vän samt inplantade än vidare hos henne den s. k. upplysningens idéer, men någon verklig sympati blef emellertid aldrig rådande mellan de båda makarna. Det kom slutligen till skilsmässa mellan dem, och fru von K. drefs af sin oroliga själ från den ena staden till den andra, der nöjen och njutningar vinkade henne. I Paris' literära kretsar umgicks hon med Chateaubriand, m:me de Stael m. fl. Hon försonade sig emellertid med sin man, men efter dennes kort derefter timade död (1802) begaf hon sig åter ut på resor. Derunder uppträdde hon i Paris såsom författarinna med romanen Valérie (2 bd, 1803, ny uppl. 1855; öfvers. på svenska 1808), i hvilken hon skildrar sitt eget lifs historia. Efter en älskares död blef hon vänd åt allvarligare tankar, och genom beröring med herrnhutare åvägabragtes hos henne en djup religiös väckelse. Hennes naturliga entusiasm förvandlades till en religiös, och hon sökte bland sin omgifning utbreda den tro, hvaraf hon sjelf kände sig genomträngd. De fattigas boningar och sjukhusen blefvo nu hennes verksamhetsfält. Genom flitigt umgänge med Jung Stilling i Karlsruhe antog hennes religiösa ifver en svärmisk karakter. Då hon i Würtemberg, enligt myndigheternas mening, föranledde störande religiösa rörelser, blef hon förvisad från detta land. Efter m:me Guions exempel reste hon sedan omkring i Tyskland, Frankrike och Schweiz för att predika, hvarunder hon stiftade religiösa föreningar. 1814 bevistades hennes religiösa samqväm i Paris af kejsar Alexander I af Ryssland, hvilken redan förut gjort hennes bekantskap samt blifvit hennes ödmjuke lärjunge. Det var vid denna tid denne monark underställde planen att bringa till stånd den s. k. "heliga alliansen" fru von K:s bepröfvande. Under hungeråren 1816 och 1817 utöfvade hon i norra Schweiz en storartad välgörenhet, förbunden med religiös verksamhet. Men då hon nu började uppträda såsom profetissa, talande om uppenbarelser och åberopande sig på af henne utförda underbara helbregdagörelser, uppkommo religiösa rörelser, som framkallade nya förföljelser. Slutligen tog hon sin tillflykt till sin dotter i Petersburg. Men då hon äfven der uppträdde med profetior om att kejsar Alexander var Guds utkorade redskap till Greklands befrielse, afvisade denne sin gamla väninnas inblandning i politiken. Hon begaf sig derefter till ett sitt gods i Livland, men tvangs af ett bröstlidande att resa till södern. Med sin dotter och furstinnan Golitsin samt ett antal schweiziska och tyska kolonister begaf hon sig nedför Volga, men dog på vägen genom det tauriska Chersonnesus' stepper i Karasu-Basar d. 25 Dec. 1824. J. P.