Krysarobin

Krysarobin, farmak., erhålles från det i brasilianska staten Bahia växande trädet Andira Araroba Aguiar (fam. Leguminosae) och möjligen andra Andira-arter. Genom omvandling af vedväfhaden uppstå i stammarna håligheter, fyllda med ett mörkgult pulver, som i ljuset snart antager gulbrun eller grönbrun, ofta i violett dragande färg och går i handeln under flere olika namn: araroba, Bahia-pulver, Goa-pulver (emedan andra nationer plägat hemta det i Goa, dit portugiserna fört det från Brasilien), råkrysarobin etc. Drogen är lätt, voluminös, luktoch smaklös. Pulvret är kristalliniskt, vanligen mycket uppblandadt med växtrester och skräp. Det består till 75 à 84 proc. af krysarobin (C₃₀ H₂₆ O₇), som i rent tillstånd utgöres af små, gula, tafvelformiga kristaller, nästan olösliga i vatten, svårlösliga i sprit och eter, lättare i benzol m. m. samt i kalilut (med rödgul färg). Inledes luft i en alkalisk lösning, syrsättes och spjelkas krysarobinet, hvarvid bildas krysofansyra (C₁₅ H₁₀ O), en ofta i medicinsk rabarberrot (radix Rhei), såsom sönderdelningsprodukt af glykosiden krysofan, samt i vägglafven (Physcia parietina Koerb.) förekommande kropp. — Den råa drogen renas med benzol och ger då renadt araroba l. krysarobin, som är officinelt bl. a. i Tyskland och användes (endast) utvärtes i salvor m. m. vid åtskilliga hudsjukdomar, ofta med framgång. Hud och naglar färgas deraf lifligt rödbruna eller kopparröda. Invärtes verkar krysarobinet starkt retande, alstrar kräkningar och diarré; å känslig hud framkallar det lätt klåda, svullnad och utslag, i ögonen inflammation. Såväl vid invärtes som vid oförsigtigt utvärtes bruk kan medlet verka giftigt, särskildt starkt reta njurarna, hvarvid ägghvita och blod uppträda i urinen. Krysarobinets bruk såsom läkemedel kräfver derför stor aktsamhet. C. G. S.