Kumaner

Kumaner (Magyar. Kuni), asiatiskt folk af turkisk stam, af araberna kallade ghuz, af Koastantin Porfyrogennetos uzoi, af slaverna polovtser. Från landet bortom Volga och Jaik (Ural) inbröto kumanerna i Europa i 11:te årh. utbredde sig längs norra stranden af Svarta hafvet ända till Donaumynningarna och östra Karpaterna, der det nuvarande Moldau erhöll namnet Kumanien, samt blefvo genom sina plundringståg besvärliga och farliga grannar för bysantinerna, ungrarna och ryssarna. 1070 inföllo de första gången i Ungern, men blefvo tillbakaslagna af konung Salomo. I förra hälften af 13:de årh. dukade kumanernas hufvudmakt under för mongolerna, då de i förening med ryska furstar ledo det stora nederlaget vid floden Kalka (1223). En del af kumanerna qvarstannade i södra Ryssland, hvarifrån ett stort antal sedan fördes i slafveri till Egypten, en annan del flydde in på den bysantinska halfön, och en tredje del slutligen drog till Ungern, der Bela IV anvisade dem land mellan Donau och Teis. De bevarade länge sitt nomadiska och vilda lefnadssätt, men tvingades sedan, mot midten af 14:de årh., att antaga kristendomen och uppgingo slutligen fullständigt bland magyarerna. Namnet fortlefver i benämningen på de båda distrikten Stora och Lilla Kumanien (Magyar. Nagy-Kunsag och Kis-Kunsag) på ömse sidor om mellersta Teis, af hvilka det förra sedan 1876 utgör en del af komitatet Jász-Nagy-Kun-Szolnok och det senare ingår i komitatet Pest-Pilis-Sólt-Kis-Kun.