Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Kungsljus

Ämne: Växtsläkten och örter (korta släktartiklar) · Växter och botanik

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 260–261 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Kungsljus, bot., farmak., kallas arterna af slägtet Verbascum L., nat. fam. Personatae L., kl. Pentandria L. Anledningen till namnet kungsljus ligger säkerligen deri att dessa tvååriga örter bära sina talrika blommor samlade axlikt kring öfre delen af en högrest, mer än meterhög, stjelk, erinrande om formen af ett ljus. Blomkronorna äro hjulformiga, med det plattade brämet klufvet eller deladt i fem olikformiga flikar. Ståndarna äro 5, tre kortare och två längre, de förras (eller allas) strängar långt ullhåriga. Blommorna äro vanligen klart gula, undantagsvis hvita eller rödletta. De allmännaste arterna i Sverige äro V. Thapsus L., med filtludna blad och de 2 längre ståndaresträngarna glatta, samt V. nigrum L., med undertill gråludna samt ofvan kort och glest stjernhåriga, i kanten naggade blad; alla ståndaresträngarna äro violetthåriga. -- Kungsljusblommor, flores Verbasci, eller de afplockade torkade blomkronorna af V. Thapsus, V. Thapsiforme Schrad. och V. Phlomoides L., äro officinella i de flesta land och ingå sedan äldre tider i bröstteer (species ad infusum pectorale). Nyligen hafva bladen af V. Thapsus lofordats såsom ett förträffligt medel i lungsjukdomar. De äro för detta ändamål ett folkmedel på Irland och i England under namnet mullein. O. T. S.