Kurator

Kurator (Lat. curator, af cura, omsorg), egentl. ombesörjare, uppsyningsman; titel på åtskilliga tjenstemän i den romerska staten, särskildt under kejsaredömets tid (t. ex. på dem, som hade tillsyn öfver vägar, skeppsfart, kloakväsende, statyer, fördelning af spanmål etc.). -- Äfven i det moderna samfundet nyttjas ordet i denna bemärkelse, t. ex. om den person, som af myndighet förordnats att omhändertaga annans rätt, då denne ej är i tillfälle att öfvervaka densamma, vare sig i egen person eller genom målsman, förmyndare eller laga fullmäktig (se Kuratel 1). I Sverige är kurator (förut curator ad litem) titeln på en viss tjensteman i Stockholms förmyndarekammare (se Förmyndarekammaren). Vid de svenska universiteten kallas, sedan 1600-talet, ordföranden för en "nation" eller afdelning deraf kurator eller förste kurator. Bär ordföranden titeln förste kurator, kallas kassaförvaltaren andre kurator och bibliotekarien någon gång tredje kurator. Sammanträde mellan samtliga förste kuratorer vid ett universitet kallas kuratorskonvent (jfr Konvent). I äldre tider var det sed att en nation valde någon högättad studerande, som tillhörde densamma, till curator honorarius l. curator illustris (hederskurator). I Preussen är kurator titeln på en person (någon hög ämbetsman), som å statens vägnar utöfvar inseende öfver ett universitet. Vid Lunds universitet funnos från dess stiftelse (1666; det trädde i verksamhet först 1668) till 1676 tvänne "kuratorer", hvilka å kanslerens vägnar handhade den närmaste öfverstyrelsen.