Kursiv

Kursiv (Fr. cursif, af Lat. currere, löpa), "skrifven med löpande hand"; lutande åt höger (om skrif- och tryckstil); flyktig, löslig (se nedan). -- Kursiv skrift betecknar inom bildskrift-system (såsom hieroglyferna och kilskriften) de enklare, i hvardagslag brukade former, hvilka uppkommit genom förkortning af de äldre, mera monumentala tecknen. Med kursiv skrift i antika och medeltida handskrifter menas den lutande, hopbundna skriften. -- Kursiv stil l. endast kursiv (Fr. lettres italiques; ex. kursiv) kallas den åt höger lutande latinska boktryckarestilen till skilnad från antiqvan (ex. antiqva) och frakturen (ex. fraftur). Den kursiva stilen uppfanns af Aldus Manutius i Venezia (de latinska kursiv-typerna kallades också fordom aldiner) och förekom första gången i oktavupplagan af Virgilius 1501. Den nyttjas nästan aldrig genomgående till en hel bok, utan mest inuti antiqva till starkare framhäfvande af vissa ord eller meningar, äfvensom i accidenstryck. -- Kursiv (l. kursorisk) läsning, flyktig läsning af en bok (med öfverhoppande af sådana ställen, som man finner ovigtiga eller ointressanta eller, då fråga är om ett arbete på främmande språk, utan att gifva sig tid att i lexikon uppsöka de ord, hvilkas betydelse man ej känner); explikationsöfning utan resolvering af satserna. -- Kursivera, understryka ord vid skrifning; med kursiv stil sätta ord, som i ett manuskript eller i ett korrektur blifvit understrukna; förenkla ett bildskrifttecken och göra dess linier gröfre.