Kustbevakning, hufvudsakligen i ändamål att upptäcka och förhindra oloflig varuinförsel, bestrides i Sverige af en till tullverket hörande, utåt hela kusten posterad beväpnad kår, hvars personal verkställer patrulleringar dels till sjös, dels till lands, i senare fallet antingen till häst eller till fot. Kåren är inom central- samt östra och norra tulldistrikten civil, men inom de öfriga distrikten vid kusten, nämligen vestra, södra, sydöstra och Gotlands, ställd på militärisk fot. Befälet öfver de skilda kustbevakningsposteringarna utöfvas: i Stockholms och Göteborgs tullkammaredistrikt af öfverinspektorerna vid tullbevakningsinspektionen derstädes; inom södra tulldistriktet af en särskild chef: befälhafvaren för kustbevakningen i Skåne, under hvilken lyda kustcheferna i Malmö, Helsingborgs och Ystads fördelningar; inom sydöstra tulldistriktet af distriktchefen och under honom af tullförvaltarna vid distriktets hufvudtullkamrar; i Halmstads tullkammaredistrikt inom vestra tulldistriktet af en kustchef samt inom öfriga tullkammaredistrikt af vederbörande tullförvaltare. -- F. n. (1885) består personalen af följande grader samt antal tjenstemän och betjente, hvilka åtnjuta aflöning samt resekostnadsersättning och jakt-, häst- eller båtlega å tullverkets stat: 1 befälhafvare för kustbevakningen i Skåne, 4 kustchefer, 34 kustsergeanter, 12 jaktuppsyningsmän, 3 kustuppsyningsmän, 132 kustvakter, 243 kustroddare och 31 jaktbåtsmän. Af denna personal äro jakt och kustuppsynings-männen samt jaktbåtsmännen civila, de öfriga militära. -- Om tullbevakningen vid riksgränsen se Gränsridare.
Nordisk familjebok · första upplagan
Kustbevakning
Ämne: Ämbetsverk, ämbeten och tjänstemän · Stat, riksdag, finanser och föreningar
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 303–304 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗