Labb-slägtet, Lestris, zool., hör till måsfoglarnas underfamilj (Larini) och de måsartade foglarnas familj (Laridae) af ordningen långvingade simfoglar (Longipennes). Näbben är försedd med vaxhud samt är jämförelsevis kort, men tjock och grof, framtill hoptryckt, vid roten nästan trind. Öfverkäkens spets är hakformigt krökt nedåt, och underkäken bildar en utböjd vinkel bakom den nedskurna, rännlade spetsen. Näsborrarna ligga långt framom näbbens midt samt äro små, smala och spetsiga bakåt. Benen äro af medelmåttig höjd, framtill belagda med tvärplåtar, baktill skrofliga, med kort och svag, tämligen högt sittande baktå samt krökta, spetsiga och skarpkantade klor. Vingarna äro långa, smala och spetsiga, med första pennan längst. Den af 12 pennor bestående stjerten är af medelmåttig längd och rundad samt har de båda mellersta pennorna förlängda. -- Dithörande arter äro mestadels hemma i norra jordhalfvans kallare trakter och vistas i allmänhet vid salt vatten, ofta ute på hafvet. De lefva ensliga eller parvis, men träffas under parningstiden flere tillsammans, stundom kolonivis. Deras flygt är utomordentligt snabb, och de utföra derunder egendomliga svängningar. De flyga långt mera än de gå, hvilket de göra tämligen väl, och hvila sig stående på skären, oftast på den högsta klippan. Sällan ligga de på vattenytan, hvarifrån de alls icke kunna dyka. Som de äfvenledes äro dåliga störtdykare, kunna de ej sjelfva fånga andra fiskar än sådana, som hålla sig tätt invid vattenytan, hvarför de flesta föredraga att beröfva andra foglar, mestadels måsar och tärnor, deras byte. Labbarna passa på, då någon sådan fångat en fisk, och angripa honom med både näbb, vingar och klor, tills han gifver ifrån sig den stundom redan nedsväljda fisken, hvilken de med beundransvärd skicklighet gripa, innan den hunnit falla till marken eller vattenytan. Derjämte förtära labbarna äfven ägg och fogelungar, hvarigenom de blifva ganska skadliga, äfvensom fjällmöss och ryggradslösa djur. Lätet är ett obehagligt skrik. Labbarna häcka vid kusterna (en af våra arter dock inuti landet) och lägga ett till tre fläckiga ägg, hvilka de, likaväl som sina ungar, som länge matas af föräldrarna, försvara med raseri. För sin stora djerfhet och rofgirighet fruktas labbarna mycket af andra simfoglar och kunna betraktas såsom skadliga. Till färgen äro de mörka samt lika både vinter och sommar. Ungarna hafva rostbruna fjäderkanter och de mellersta stjertpennorna kortare. Af detta slägte, hvars former inom simfoglarnas underklass äro roffoglarnas vederlikar samt genom sitt yttre och sin flygt något erinra om dem, finnas i Sverige fyra arter. På Lapplands fjäll och Åreskutan häckar fjäll-labben, Lestris buffoni (se Fjäll-labben). -- Spetsstjertade labben, L. parasitica, har hufvudet ofvan och på sidorna svartaktigt och öfre kroppsdelarna mörkbruna. Undertill är han antingen brunt askgrå eller hvit, med gul anstrykning på halsens sidor. Hand- och stjertpennorna äro svarta, inåt ljusare, näbben hornfärgad, med grönaktig vaxhud, och benen svarta. De förlängda stjertpennerna äro spetsiga, 75 till 100 mm. längre än de öfriga. Näbben är ungefär 46 mm. Längden utgör 420 till 470 mm. Denna art, som är den allmännaste inom sitt slägte, häckar dock endast sparsamt vid Sveriges östra och vestra kuster; allmännare är han vid Ishafvets samt norra Atlantens kuster och öar. Naumann säger om honom, att hans flygt är den märkvärdigaste och föränderligaste inom hela fogelverlden. Än flyger han med långsamma vingslag, då och då sväfvande som en falk, än står han stilla i luften, kastar sig ned i en båge och stiger åter uppåt, flyger fram i ormbukter, slår ned med rasande fart, höjer sig åter långsamt och synes i det ena ögonblicket matt och i det andra "såsom besatt af en ond ande". -- Bredstjertade labben, L. pomarina, har hufvudet ofvan och på sidorna svart, öfre kroppsdelarna svartbruna, undre delarna hvita, med gulaktiga fjädrar på halsens sidor, kräfvans och bröstets sidor stundom mörkbruna, undergumpen och undre stjerttäckarna mörkgrå, vingarna och stjerten svartbruna, näbben grönaktig och benen framtill gröngula, svartfläckiga. De förlängda stjertpennorna äro icke tillspetsade. Kroppslängden vexlar mellan 445 och 520 mm. Denna art förekommer då och då under den kallare årstiden både vid vestra ock östra kusterna, någon gång inuti landet. Hans häckningsorter ligga inom norra polcirkeln. -- Storlabben, L. catarrhactes, är mörkbrun, ofvan med rostgula längdstreck, undertill stötande i grått. Vingarna äro svartbruna, med en hvit fläck, stjerten svartbrun, med de båda mellersta pennorna förlängda och afrundade, näbben vid roten brun, utåt svart och benen svarta. Kroppslängden vexlar mellan 570 och 640 mm. Af denna art har endast ett exemplar erhållits i Sverige, nämligen vid Klarelfven. Vid Norges kuster visar han sig då och då, men är egentligen hemma vid öarna i Atlantiska hafvets norra delar. Han omnämnes äfven från södra halfklotet. C. R. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Labb-slägtet
Ämne: Fågelfamiljer, fågelsläkten och fågelarter · Djurriket (zoologi, husdjur och djursläkten)
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 461–463 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗