Laddstock l. laddstake kallas en smal (cylindrisk eller konisk) stång af trä, jern eller fjäderstål, hvarmed skottet nedföres i pipan på ett eldhandvapen för framladdning. Den af laddstockens ändar, "hufvudet", som nedföres i pipan, är tjockare än den andra och, på träladdstockar, af jern eller beslagen med jern, koppar eller mässing. Den smalare änden är vanligen gängad, för att kratsen (se d. o.) skall kunna fastskrufvas. Till eldhandvapen för bakladdning användes icke laddstock, utan en "läskstång" l. "plunderstång", för pipans rengöring. De äldsta laddstockarna voro af trä. Jernladdstocken inventerades 1698 af fältmarskalken Leopold af Anhalt-Dessau samt infördes 1730 vid preussiska infanteriet. I svenska armén behölls träladdstocken till straxt före utbrottet af 1741 års ryska krig. H. W. W.
Nordisk familjebok · första upplagan
Laddstock
Ämne: Vapen, artilleri och utrustning · Krigsväsende och armé
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 499 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗