Ladoga (F. Laatokka), Europas största insjö, belägen i nordvestra Ryssland mellan guvernementen S:t Petersburg, Olonets och Viborg, har en längd i n. och s. af 208 km., en bredd af 126 km. samt en areal af 18,130 qvkm. Sjöns östra och södra stränder äro låga och delvis sumpiga, de norra och vestra lågbergiga samt rika på vikar och öar. Störst af de senare äro Valaam och Konevits, båda med ryktbara kloster af samma namn. Djupet är vexlande, i södra delen icke öfver 100 m., men i norra delen på sina ställen 250 m. Icke mindre än 70 åar och floder mynna ut i L., medförande vatten från otaliga mindre sjöar, som ligga omkring L. De största tillflödena äro Volchov från Ilmen, Sjass och Pasja från småsjöar och träsk i guvernem. Novgorod, Svir från Onega och Vuoksen från Saimavattnen. Sjöns enda aflopp är Neva, som flyter från sjöns sydvestra hörn till Finska viken. L:s vatten är mycket rent och kallt samt i en ständig, roterande rörelse längs vestra stranden från n. till s. och längs östra från s. till n. Sjön börjar tillfrysa i Okt., men först omkr. slutet af December äro de djupare ställena isbelagda, och isen börjar gå upp i slutet af Mars. Vegetationen längs stränderna är fattig; de ofantliga skogar, som förr betäckte dem, äro nu nästan försvunna. Sjöns fauna är dock tämligen rik; en art själ och några arktiska former af krustacéer påminna om sjöns forna samband med Ishafvet. Den stora mångfalden af sötvattensdiatomacéer, som finnas i gyttjan på de djupaste ställena, har också en arktisk karakter. Sjöfarten är mycket liflig, men försvåras af dimmor och stormar. Kanaler hafva derför anlagts längs södra stranden af sjön: Ladogakanalen, mellan Schlüsselburg vid Neva och Novaja Ladoga vid Volchov, Sjass-kanalen, mellan Volchov och Sjass, samt Svir-kanalen, mellan Sjass och Svir.
Nordisk familjebok · första upplagan
Ladoga
Ämne: Insjöar · Floder, sjöar och franska orter
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 502 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗