Ladmirault

Ladmirault [lamirå], Louis Réné Paul de, fransk general, född 1808, tjenade i Algeriet från 1831 till 1852 och avancerade derunder till brigadgeneral (1848). Under italienska kriget 1859 förde han 2:dra divisionen vid 1:sta armékåren och utmärkte sig vid Melegnano (d. 8 Juni) och Solferino (d. 24 Juni), der han stormade österrikarnas ställning vid byn af samma namn och förde sina trupper, tills han dignade under erhållna sår. 1866 utnämndes han till senator och fick 1867 befälet öfver 2:dra armékåren (Lille). Vid krigets utbrott 1870 ställdes han i spetsen för 4:de armékåren, som kom att tillhöra marskalk Bazaines armé, med hvilken han deltog i slagen vid Metz och i fästningens dagtingan (Okt. 1870). Efter att ända till krigets slut varit i tysk krigsfångenskap fick han befälet öfver 1:sta armékåren af Versailles-armén, med hvilken kår han d. 22 Maj 1871 trängde in i Paris och kastade kommunisterna tillbaka ända till Montmartre, hvarigenom upproret kufvades. 1 Juli 1871--Febr. 1878 var L. guvernör i Paris. I det politiska lifvet deltog han sedan 1876 såsom vald medlem af senaten, der han slöt sig till högern och flere gånger af denna utsågs till vicepresident samt 1879 af venstern insattes på samma plats.