Kellermann

Kellermann [hårdt k]. 1. François Christophe, hertig af Valmy, marskalk af Frankrike, född 1735, tog 1752 tjenst vid ett husarregemente och blef under sjuåriga kriget befordrad till officer. Vid revolutionens utbrott (1789) var han generalmajor, slöt sig med hänförelse till densamma och skyddade 1792, i spetsen för Moselle-armén, Elsass och Lothringen. Då han emellertid tvangs till återtåg, förenade han sig, d. 19 Sept. s. å., med Dumouriez, hvarefter han följande dag besegrade preussarna vid Valmy. Anklagad för olydnad af general Custine, under hvars befäl han trädt, måste han två gånger uppträda inför domstol, men frikändes och fick på våren 1793 befälet öfver Alp-armén. Han måste sedan strida mot Frankrikes såväl yttre som inre fiender. Ehuru han lyckades d. 10 Okt. 1793 tvinga det mot konventet upproriska Lyon att gifva sig, fängslades han dock och befriades först efter skräckväldets fall (Juli 1794). Han öfvertog å nyo befälet öfver Alp-armén, men måste 1796 träda tillbaka för Bonaparte och förde sedermera endast reservafdelningar. Napoleon utnämnde honom 1804 till marskalk, senator och hertig af Valmy. Likväl slöt K. sig 1814 till restaurationen och blef pär af Frankrike. Död 1820. -- 2. François Etienne, den föregåendes son, fransk general, född 1770, blef 1796 adjutant hos Bonaparte, då denne öfvertog befälet i Italien. Snart gjorde han sig bemärkt såsom djerf kavallerianförare, och i spetsen för en kavalleribrigad bidrog han i väsentlig mån till segern vid Marengo (1800). Under fälttåget 1805 förde han kavalleridivisionen vid kåren Bernadotte, men blef vid Austerlitz så svårt sårad, att han var otjenstbar ända till 1807, då han användes i Portugal. I 1813--14 års fälttåg utmärkte han sig såsom chef för 4:de kavallerikåren. Han slöt sig efter Napoleons fall (1814) till restaurationen, men öfvergick till honom under de "hundra dagarna" och deltog i spetsen för 3:dje kavallerikåren i slaget vid Waterloo. Under de "hundra dagarna" hade han blifvit pär, men uteslöts af Ludvig XVIII ur pärskammaren, der han 1830 åter fick inträda. Död 1835. C. O. N.