Läge, musikt. 1. Ett ackords anordning: a) med afseende på öfverstämmans intervall, hvarvid läget kallas oktavläge l. 1:sta läge, om oktaven ligger öfverst, tersläge l. 2:dra läge, om tersen, och qvintläge l. 3:dje läge, om qvinten ligger öfverst; b) med afseende på intervallens afstånd inbördes, så att läget kallas trångt, om intervallen ligga så nära hvarandra som möjligt, spridt, om de ligga längre skilda. -- 2. Vid violinspel detsamma som position, eller det ställe, der venstra handen fattar instrumentets hals. Detta sker i 1:sta läget, om pekfingret kan gripa strängens lägsta ton näst öfver grundtonen, i 2:dra läget, om fingret kan gripa andra tonen, i 3:dje läget, om det kan gripa tredje tonen, o. s. v. A. L.
Nordisk familjebok · första upplagan
Läge
Ämne: Musikteori och musikterminologi · Musik och italienska lånord
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 10 (1886), sp. 411 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗