Lagercrona

Lagercrona, Anders, friherre, krigare, sannolikt född omkr. år 1660, var son af Johannes L. (f. 1618, d. 1674), hvilken 1653, såsom drottning Kristinas lifmedikus, adlats med namnet L. (han hette förut Munthelius, icke Munkthelius). År 1675 blef L. fänrik vid Vesterbottens regemente och 1702 dess öfverste. Från 1700 tjenstgjorde han merendels såsom generaladjutant hos Karl XII. Han vann derunder konungens synnerliga ynnest samt blef 1704 generalmajor af infanteriet och 1705 friherre. Bland krigshändelser, i hvilka han deltog, märkas slaget vid Klissov, 1702, belägringen af Thorn, 1703, och slaget vid Pultava, 1709, efter hvilket han åtföljde Karl XII till Turkiet. Ehuru han 1708 låtit sig förekommas af ryssarna, då han enligt order skulle taga staden Starodub i besittning, förblef han till en tid gunstling hos konungen, men synes i denna ställning hafva gjort sig skyldig till bakdanteri och sqvaller. Slutligen, då han en dag i Okt. 1710 dristade sig i konungens närvaro gräla med en annan af dennes favoriter, Grothusen, fick han en häftig tillrättavisning, och det förbjöds honom att någonsin mer visa sig inför konungens ögon. Han lemnade då krigstjensten och begaf sig hem till Sverige. L. dog i Stockholm d. 7 Jan. 1739.