Lagercrantz, svensk adlig ätt, härstammar från Magnus Gavelius (d. 1693 såsom öfverkommissarie vid amiralitetet), hvilken 1682 adlades med namnet L.
1. Lagercrantz, Karl Otto, militär, son af den ofvannämnde Magnus L., föddes d. 12 Juli 1683. Vid unga år ingick han i armén och förvärfvade sig såsom krigare rik erfarenhet i det spanska tronföljdskriget, hvarunder han deltog i flere af de vigtigaste drabbningarna, såsom vid Ramillies (1706), Oudenarde (1708) och Malplaquet (1709), samt under Karl XII i Polen, under Stenbock vid Helsingborg (1710) och Gadebusch (1712). I den svenska armén avancerade han till öfverstelöjtnant (1721). Han tog afsked 1731 under förhoppning att enligt ett löfte af konung Fredrik få kommendantsplatsen i Marstrand. Emellertid gafs denna befattning åt en annan person, och L. förmåddes derigenom att sluta sig till oppositionen vid 1734 års riksdag samt blef snart en af dess mest bemärkte män. Han insattes i Sekreta utskottet och var en af den franske ministern Castejas ifrigaste agenter vid riksdagen. Vid den följande riksdagen, 1738, bildade han ett eget parti, mest bestående af unga officerare, hvilka kallades "Lagercrantz' frikår". Både vid denna och vid 1740--41 års riksdag var L. medlem af Sekreta utskottet och vid den senare äfven af "Sekretissimum". Han utarbetade Mindre sekreta deputationens tillstyrkan till krigsförklaringen mot Ryssland, och han var en af de tio personer, som fingo i uppdrag att bestämma de blifvande fredsvilkoren. -- År 1739 hade L. utnämnts till öfverste för Elfsborgs regemente och åtföljde general-en-chef Lewenhaupt till Finland, der han kom att spela en vigtig rol. Såsom en af de dugligaste officerarna blef han under krigsrörelserna ofta använd på de svåraste platserna, men han var dock alltför mycket partiman för att icke drifva politik äfven der. L. var sålunda en af dem, som förmådde Lewenhaupt att, när ryssarna i Febr. 1742 uppsade det med dem ingångna stilleståndet, besluta sig för att inleda fredsunderhandlingar med fienden. L. utsågs till sändebud till Moskva, der hofvet då vistades. Under denna resa öfverskred han de befallningar han fått af Lewenhaupt och inlät sig med de ryske ministrarna på äfventyrliga öfverläggningar, som dock ej ledde till något resultat. Genast efter återkomsten till armén, d. 20 Mars 1742, började han agitera för hertigens af Holstein, Karl Peter Ulriks, val till svensk tronföljare. Lewenhaupt gjorde snart slut på hans agitationer genom att låta fängsla honom och sända honom till Stockholm, der han ställdes till ansvar inför en kommission. Han släpptes dock snart lös, ehuru han ej fullt frikändes förr än i Apr. 1743. Djupt förbittrad på Lewenhaupt, framställde han allahanda svåra anklagelser mot honom och var sedermera äfven mycket verksam för Buddenbrocks dömande. Vid dalkarlarnas ankomst till Stockholm 1743 låg L. der med sitt regemente, och det var detta ensamt, som kunde förmås att skjuta på allmogen. -- L. afled på Sannarp i Halland d. 15 Dec. 1746. Till hans politiska karakteristik hör att han brukade, liksom flere af sin tids män, mottaga mutor från flere håll. J. Fr. N.
2. Lagercrantz, Karl Gustaf, militär, statsråd, sonsons sonson till den föregåendes yngre broder, född d. 10 Juli 1816 å kronofogdebostället Troxhammar i Skå socken, Stockholms län, blef 1836 officer vid Svea artilleriregemente och förflyttades 1859 till major vid Göta artilleriregemente samt qvarstod såsom sådan till 1866, ehuru utan att tjenstgöra. L., hvilken sedan 1847 hade varit lärare vid Högre artilleriläroverket å Marieberg och 1858 dessutom förordnats till chef för artilleristaben, qvarstannade nämligen i sistnämnda befattning till 1861, var derefter guvernör vid krigsakademien å Karlberg (öfverste i armén sedan 1862) och från Maj 1864 tillika fullmäktig i Rikets ständers bank, tills han i Mars 1865 blef tillf. landshöfding i Jämtlands län. 1866 kallades han att blifva J. A. Gripenstedts efterträdare såsom statsråd och chef för finansdepartementet samt lemnade då krigstjensten. S. å. valdes han till ledamot af riksdagens Första kammare för Jämtlands län. Redan i Maj 1867 måste L. emellertid begära afsked från statsrådsämbetet på grund af sjuklighet. Han afled i Stockholm d. 15 Okt. 1867. -- L. var sedan 1849 ledamot af Krigsvetenskapsakademien.
3. Lagercrantz, Ludvig Vilhelm August, tonsättare, den föregåendes syssling, född i Östergötland d. 16 Aug. 1825, blef 1847 underlöjtnant vid Vendes artilleriregemente, hvarifrån han 1878 tog afsked såsom kapten med tillstånd att qvarstå som major i armén. 1856--66 tjenstgjorde han såsom musikdirektör vid nämnda regemente. 1866 blef han ledamot af Musikaliska akademien. L., som f. n. är bosatt i Kristianstad, har skrifvit pianokompositioner och sånger, af hvilka ett arbete, 100 valda sånger till skolornas tjenst, är tryckt i Köpenhamn (1866--73). Bland hans mansqvartetter har i synnerhet Källan blifvit populär. A. L.