Sida 274
Lagerbjelke ...
Tidningsmannakallet var och förblef dock hans främsta uppgift. M. G. S.
Lagerbring, svensk adlig ätt, härstammar från Sven Bring (se L. 1), hvilken 1769 adlades med namnet L. Dennes ende son, Karl L. (se L. 2), blef 1813 friherre, och 1818 grefve, men slöt sjelf sin ättegren. Å adliga ätten L. adopterades 1772 stiftarens brorson, kongl. sekreteraren Per von Bring (f. 1733, d. 1799), hvilkens son, Gustaf Olof L. (se L. 3), 1815 erhöll friherrlig värdighet.
1. Lagerbring, Sven, historieskrifvare, föddes d. 24 Febr. (g. st.) 1707 i Klinta (Bosjökloster) i Skåne, der fadern, Ebbe Bring, var prest. Efter studier i Lund utnämndes han 1731 till juris adjunkt vid denna stads universitet, vistades derefter flere år i Stockholm såsom lärare i fersenska familjen och använde derunder sina lediga stunder till flitig forskning i Riksarkivet. Han återvände 1741 till Lund såsom akademisekreterare, en befattning, som han 1742 utbytte mot professuren i historia. Han adlades 1769 med namnet L. (före adlandet hette han Bring). 1770 erhöll L. kansliråds titel och beständig tjenstledighet för att ostördt kunna egna sig åt fullbordandet af sin Svea rikes historia. Han afled i Lund d. 5 Dec. 1787. -- Det var på historiens fält L. skördade den lager, hvarmed han prydde sitt fådernenamn. Hans stora verk Svea rikes historia (4 dlr, 1769--83) är särskildt anmärkningsvärdt såsom den första med kritisk skärpa utförda skildringen af Sveriges häfder och jämväl såsom den första yttringen af hvad man sedermera kallat "aristokratfördömandet i svenska historien". Då L. insåg omöjligheten att vid sin framskridna ålder bringa till slut sitt ofvannämnda, stort anlagda verk, utgaf han ett mindre Sammandrag af Svea rikes historia (1775; i ny och något vidgad form 1778--80). J. H.
2. Lagerbring, Karl, grefve, ämbetsman, landtmarskalk, den föregåendes son, föddes i Lund d. 2 Maj 1751. Efter slutade akademiska studier i Lund beträdde han ämbetsmannabanan. Han började 1770 med tjenstgöring i Riksarkivet och Utrikes kabinettet, men förflyttades snart till Krigsexpeditionen, der han genomgick alla graderna och 1792 blef statssekreterare. L. hörde till den stora och lysande krets af "gustavianer", som under mer eller mindre fagra förevändningar aflägsnades från riksstyrelsen, sedan Reuterholm 1792 kommit till makten. Han utnämndes visserligen till landshöfding i Södermanlands län, men hans placering der var i sjelfva verket en förvisning och tog ett snart slut, då L. befanns i någon mån invecklad i G. M. Armfelts "konspiration" (1794). Efter någon tid utnämndes dock L. (1796) till öfverpostdirektör och erhöll, sedan Gustaf IV Adolf såsom myndig öfvertagit styrelsen, plats i Rikets allmänna ärendens beredning samt återinsattes 1797 i sin förra statssekreteraresyssla. Efter 1809 års statshvälfaing återgick han till chefskapet för postverket, förde vid 1812 års riksdag landtmarskalksstafven och utnämndes s. å. till statsråd. I friherrlig värdighet upphöjdes han 1813, i greflig 1818, men slöt sjelf sin grefliga ätt, d. 14 Mars 1822. Allmänt ansågs han såsom en typ af ämbetsmannaduglighet och pligttrohet, men naturligt är att en verksamhet, hufvudsakligen utöfvad i enväldets tjenst, skall röja månget drag, som stöter nutiden. J. H.
3. Lagerbring, Gustaf Olof, friherre, krigare, den föregåendes kusins son, föddes d. 31 Maj 1769, ingick tidigt på den militära banan, blef 1785 löjtnant vid Uplands regemente, bevistade, följd af lyckan och tapperheten, Sveriges alla krig 1788--1815 och avancerade dervid steg för steg till chef för regementet (1810) och till generallöjtnant (1826). 1815 erhöll han friherrlig värdighet. -- Namnkunnigare kanske än L:s krigsbragder hafva de underhandlingar blifvit, som han, omedelbart efter 1809 års statshvälfning, på Åland inledde med ryska härens befälhafvare v. Knorring, och som på samma gång möjliggjorde de svenska truppernas återtåg och hindrade ryssarnas anbefallda öfvergång till Sverige och framryckande mot Stockholm. L. dog i Upsala d. 18 Febr. 1847. J. H.
Lagerbär. Se Laurus.
Lagercrantz, svensk adlig ätt, härstammar från Magnus Gavelius (d. 1693 såsom öfverkommissarie vid amiralitetet), hvilken 1682 adlades med namnet L.
1. Lagercrantz, Karl Otto, militär, son af den ofvannämnde Magnus L., föddes d. 12 Juli 1683. Vid unga år ingick han i armén och förvärfvade sig såsom krigare rik erfarenhet i det spanska tronföljdskriget, hvarunder han deltog i flere af de vigtigaste drabbningarna, såsom vid Ramillies (1706), Oudenarde (1708) och Malplaquet (1709), samt under Karl XII i Polen, under Stenbock vid Helsingborg (1710) och Gadebusch (1712). I den svenska armén avancerade han till öfverstelöjtnant (1721). Han tog afsked 1731 under förhoppning att enligt ett löfte af konung Fredrik få kommendantsplatsen i Marstrand. Emellertid gafs denna befattning åt en annan person, och L. förmåddes derigenom att sluta sig till oppositionen vid 1734 års riksdag samt blef snart en af dess mest bemärkte män. Han insattes i Sekreta utskottet och var en af den franske ministern Castejas ifrigaste agenter vid riksdagen. Vid den följande riksdagen, 1738, bildade han ett eget parti, mest bestående af unga officerare, hvilka kallades "Lagercrantz' frikår". Både vid denna och vid 1740--41 års riksdag var L. medlem af Sekreta utskottet och vid den senare äfven af "Sekretissimum". Han utarbetade Mindre sekreta deputationens tillstyrkan till krigsförklaringen mot Ryssland, och han var en af de tio personer, som fingo i uppdrag att bestämma de blifvande fredsvilkoren. -- År 1739 hade L. utnämnts till öfverste för Elfsborgs regemente och åtföljde general-en-chef Lewenhaupt till Finland, der han kom att spela en vigtig rol. Såsom en af de dugligaste officerarna blef han under krigsrörelserna ofta använd på de svåraste platserna, men han var dock alltför mycket partiman för att icke drifva politik äfven der. L. var sålunda en af dem, som förmådde Lewenhaupt att, när ryssarna i Febr. 1742 uppsade det med dem ingångna stilleståndet,
Källa: Project Runeberg ·
