Sida 283
Lagkommissionen ...
förordnande för Erik Lindsköld att jämte 11 andra personer öfverse lagen. Vid lagkommissionens första sammanträde fyra dagar derefter fördelades arbetet mellan ledamöterna på det sätt, att hvarje ledamot öfvertog en särskild balk i gamla lagen. Enär ledamöterna i lagkommissionen derjämte skulle utöfva sina ordinarie befattningar, fortskred arbetet långsamt. Vid Lindskölds 1690 inträffade död hade endast giftermåls- och ärfdabalkarna i sin helhet blifvit af kommissionen genomgångna och granskade, hvarförutom vissa delar af öfriga balkar varit inom kommissionen afhandlade. Till Lindskölds efterträdare såsom ordförande i kommissionen förordnades k. rådet Nils Gyldenstolpe. Under år 1691 delgåfvos de färdiga giftermåls- och ärfdabalkarna hofrätterna samt underdomarena, hvilka skulle länsvis sammanträda. Samma år upplästes och rättades i kommissionen förslaget till byggningabalk, hvarefter jämväl denna balk blef vederbörande delgifven. De båda följande åren dels genomgingos de tre utarbetade balkarna med anledning af de påminnelser, som öfver dem inkommit, dels granskades ett förslag rörande åtskilliga punkter i processen. Sistnämnda förslag, sedan det blifvit vederbörande delgifvet och påminnelser inkommit, granskades ytterligare under åren 1694 och 1695, hvarefter det föredrogs inför konungen samt af honom stadfästes och utfärdades såsom Stadga och förordning innehållande några mål till vidlyftigheters afkortande och lindring uti rättegångar för de stridiga parter både vid Öfver- och Underrätterna, hvilken stadga ligger till grund för de motsvarande stadgarna i rättegångsbalken af 1734 års lag. -- Under slutet af 1694 och början af 1695 granskades förslaget till jordabalk, hvarefter denna balk, i likhet med de föregående balkarna, delgafs förutnämnda myndigheter. Sedan de fyra första balkarna sålunda blifvit genomgångna, påbörjades i Maj 1695 granskningen af brottmålsbalkarna, hvilka i de första förslagen icke voro sammandragna till en balk, utan i likhet med Landslagens brottmålsafdelning fördelade i högmåls- och edsöresbalkarna, dråpmåls-, såramåls-, hors- och lägersmåls- samt tjufveribalkarna. Såväl jordabalken och brottmålsbalkarna som äfven en af kommissionen upprättad konungabalk undergingo under åren 1696--1709 förnyad granskning med anledning af ingifna påminnelser. Lagkommissionens ordförande grefve Gyldenstolpe afled 1709, och till kommissionens ordförande utsågs kongl. rådet grefve Gustaf Cronhielm. Sedan denne tillträdt sin ordförandebefattning, fortsatte kommissionen sitt arbete med vexelstadgan och rättegångsbalken. På kommissionens förslag öfverlemnades alla de färdiga balkarna, sannolikt med undantag af konungabalken, till professoren i Upsala K. Lundius, hvilken 1713 aflemnade en af honom föreslagen redaktion af de till honom öfverlemnade balkarna, hvarefter till hans granskning öfverlemnades exekutionsstadgan och processordningen. Under åren 1714--1716 undergingo samtliga balkarna i lagen, med undantag af handelsbalken, en förnyad granskning. Handelsbalken åter föredrogs i lagkommissionen första gången under åren 1717 och 1718, kommunicerades under sistnämnda år med kollegier, guvernörer, landshöfdingar, magistrater och handlande samt granskades å nyo i lagkommissionen 1722. Vid riksdagen 1723 anmälde lagkommissionen, att balkarna då ytterligare till skrifarten rättats, så att öfverallt en lika lagstil blifvit införd. Detta arbete hade verkstälts af Cronhielm. I riksdagsbeslutet yttrade ständerna, att de funnit nödigt, att lagbalkarna, innan de utgåfvos till allmän efterrättelse, yttermera borde jämkas till de under senare tider utgångna stadgar och förordningar, samt att en konungabalk blefve författad. Grefve Cronhielm anbefalldes 1724 att gå i författning om verkställighet af ständernas beslut. Nya fullmakter för nio kommissionsmedlemmar utfärdades s. å., och till riksdagen 1726 hade lagkommissionen genomgått och rättat giftermåls-, ärfda- och jordabalkarna. Riksdagsbeslutet vid denna riksdag innehöll, att med lagverket borde så skyndas, att lagen kunde på följande riksdag företagas till öfverseende och stadfästelse. Under åren 1727--1729 fortsattes granskningen af de efterföljande balkarna, och under 1730 skedde en sista granskning af samtliga balkar, hvarvid brottmålsbalkarna sammanslogos till en gemensam balk, missgerningsbalken. Vid riksdagen 1731 granskades och antogos af ständerna giftermåls-, ärfda-, jorda-, byggninga- samt missgerningsbalkarna, hvarefter vid 1734 års riksdag ständerna antoge straffbalken, utsöknings-, handels- och rättegångsbalkarna samt slutligen de af lagkommissionen, med anledning af ständernas anmärkningar och beslut under denna och föregående riksdag, utarbetade förändrade förslag till vissa stadganden i lagen. -- Lagkommissionen införde derefter de af ständerna beslutna ändringar i förslaget och ombesörjde lagens tryckning. I skrifvelse d. 14 Febr. 1736 anmälde kommissionen, att lagen då var på trycket alldeles färdig. Beskaffenheten af det arbete, som lagkommissionen sålunda efter nära femtioårig verksamhet fick afsluta, är enligt allas mening utmärkt. Till sitt innehåll står 1734 års lag långt framom de med densamma samtidiga lagstiftningsarbeten i andra land, och till sitt språk är den, såsom en berömd språkforskare yttrat, "utan jämförelse det största konststycke i stilistisk väg, hvilket svenska språket på flera sekler har att uppvisa". -- Efter fullbordandet af 1734 års lag fortfor ändock lagkommissionens verksamhet, åtminstone intill 1784, under hvilken tid kommissionen afgaf betänkande i de till densamma remitterade frågor angående lagförklaringar och nya författningar. Lagkommissionen upplifvades d. 28 Aug. 1792, så som den varit inrättad före sitt upphörande, och riksdrotset blef dess ordförande. Sedan lagkommissionen utarbetat den s. k. 1807 års lagsamling, blef den 1808 upplöst.
De äldre lagkommissionernas förslag finnas tryckta i "Åtgärder för lagförbättringen 1633--1665. Urkunder samlade af C. J. Wahlberg"
Källa: Project Runeberg ·