Sida 616
Lidforss, Volter Edvard
svenska vitterhetens historia på ett sätt, som för sin tid kan kallas mästerligt. År 1765, efter det han utgifvit ytterligare två delar af nämnda disputation, blef han docent i lärdomshistorien och amanuens vid biblioteket, en befattning, åt hvilken han med lif och lust egnade sig. Från denna tid förskrifver sig äfven hans utomordentligt qvicka, fast närgångna recension af Lenaeus' "Delsboa illustrata" (i "Svenske Mercurius", 1764, och "Svenska magazinet", 1766), en af de förnämsta, som hela århundradets lärda journalistik kan uppvisa. -- I början af 1768 företog L. en utländsk resa, hvarunder han besökte Köpenhamn, Göttingen, Holland och England, der han i London en gång predikade och gjorde Svedenborgs bekantskap. I Paris, dit han kom mot slutet af 1769, besökte han nästan dagligen de stora biblioteken och gjorde i öfrigt studier. Men faderns död nödgade honom att återvända, och efter en rundresa genom Tyskland återsåg han i Juni 1770 fäderneslandet. -- Knappt hemkommen, utnämndes han till historiarum adjunkt i Lund, med förordnande att vikariera för Lagerbring, men genom kanslerens ynnest fick han tillstånd att qvarstanna i Upsala. Der angreps han 1771 af en svår gikt, som blef allt envisare. Han kunde dock 1772 utgifva 4:de delen af sin "Historiola". Fåfängt sökte han alla medel till häfvande af sitt onda; men när intet hjelpte, tog han afsked från sin adjunktsbefattning och flyttade 1776 till Norrköping, der han sedan lefde uteslutande för literaturen, då han snart ej mer förmådde lemna sitt sjukläger. Han erhöll 1776 professors titel. -- Bland frukterna af L:s literära verksamhet må, utom hans ofvan omtalade literaturhistoria, nämnas förteckningen öfver hans under tjugo år bildade samling af disputationer, hvilken utgafs 1778--80 i 5 delar, under titeln Catalogus disputationum in academiis et gymnasiis Sueciae habitarum, och än i dag utgör en oumbärlig handbok for forskaren i den svenska hithörande literaturen. Vidare utgaf han, med förord och anmärkningar, åtskilliga Handlingar om riksdagen 1682 (1788), Repertorium Benzelianum (1791), en förteckning öfver Benzelius d. y:s brefsamling, samt den i sitt slag berömda Brefväxling emellan E. Benzelius d. y. och G. Benzelstierna (1791), ett märkligt vittnesbörd om literär lifaktighet och storartad lärdom hos dessa båda män. Han författade jämväl några småskrifter om animal magnetism och efterlemnade en handskrifveri dagbok i 4 vol. öfver sin utländska resa 1768--70. Men jämte denna verksamhet utöfvade L. äfven en storartad frikostighet, som för alltid gjort hans minne kärt. Sålunda skänkte han 1779 till Östgöta nation i Upsala sin betydande boksamling samt ett kapital af 24,000 dlr kmt, hvars ränta skulle användas till samlingens ökande, och hans styfmoder gaf en summa af 50,000 dlr, för hvars afkastning lön till en bibliotekarie skulle utgå. Nationen slog 1781 till tack en minnespenning öfver L. År 1787 gjordes i dispositionen den ändringen att samlingen förenades med universitetsbibliotekets, som äfven erhöll de 24,000 dlrna, och räntan af de 50,000 dlrna bildade lön för en biblioteksamanuens (den ännu varande Lidénska) samt ett par stipendier för studerande östgötar. Betydliga gåfvor lemnades ock till Vetenskapsakademien samt Vitterhets hist. och ant. akademien (af hvilken L. blef ledamot 1786), till Åbo, Linköpings och Hernösands bibliotek, för välgörande ändamål m. m. L. skall i kontanta medel bortgifvit tillsammans 135,400 dlr samt i böcker, handskrifter, kopparstick och musikalier minst 72,000 dlr kmt. Från sitt sjukläger, der han slutligen var nästan förlamad, förde han en vidlyftig brefvexling, som ännu förvaras i Upsala universitetsbibliotek. L. afled i Norrköping d. 23 April 1793, ett upplyftande bevis på själens förmåga att besegra äfven de svåraste kroppsliga lidanden och ett vackert efterdöme i oegennyttigt nit för fäderneslandet och dess förkofran. -rn.
Lidén, Johan Vilhelm, historisk samlare, föddes d. 6 Mars 1797 å Svenstorp inom Sunne församling, Värmlands län, blef 1819 student och 1827 medicine licentiat och doktor i Upsala samt konstituerades 1828 till grufve-medikus och grufve-kirurg i Falun. 1842--60 var han läkare vid kurhuset i Borgholm och bodde derefter i Stockholm till sin död, d. 6 Aug. 1862. -- L. egnade sig med stor ifver åt forskningar öfver Dalarnas äldre historia och utgaf 1842 tillsammans med K. G. Kröningssvärd 1:sta delen af "Diplomatarium dalekarlicum". Efter sin afflyttning till Stockholm fick han i uppdrag att utarbeta en omständlig katalog öfver i Riksarkivet befintliga, dittills otryckta pergamentsbref. Det arbete han i detta afseende hann åstadkomma (omfattande tiden 1351--1400) ligger till grund för den af N. A. Kullberg ombesörjda publikationen "Svenska Riks-archivets pergamentsbref från och med år 1351". Till Riksarkivet inlöstes efter L:s död hans värderika historiska samlingar, hvilka företrädesvis röra Stora Kopparberget samt äldre svensk genealogi. Af en deri befintlig monografi, Berättelser ur Stora Kopparbergets historia, är början offentliggjord af E. Billengren i "Redogörelse för läroverken i Dalarne, 1883". L. kallades 1841 till ledamot af Oldskrift-selskabet i Köpenhamn samt s. å. till korresponderande ledamot och 1861 till ledamot af Samf. f. utg. af handskr. rör. Skand:s hist.
Lider, gård i Norge. Se Lier.
Lidforss, Volter Edvard, universitetslärare, läroboksförfattare, född 1833 i Mora, Kopparbergs län, blef 1851 student i Upsala, var 1855--59 lärare vid Norrköpings lyceum, anställdes 1860 såsom vikarierande adjunkt vid Upsala högre elementarläroverk och utnämndes 1861 till adjunkt derstädes. 1862 uppfördes han i andra förslagsrummet till adjunkturen i tyska och engelska språken vid Upsala universitet, aflade 1863 filos. kandidatexamen samt blef 1864 lektor vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm, 1866 adjunkt i ny-europeisk lingvistik vid Lunds universitet och s. å. filos. doktor. Sedan han från samma tid för det
Källa: Project Runeberg ·