Sida 198
Kärnteorien ...
verldsmarknaden. Äfven på andra områden, t. ex. i kläde (Victring) och läder (Klagenfurt), gör sig storslöjden gällande. Handel och samfärdsel understödjas af goda kommunikationer, af hvilka må nämnas en jernvägslinie genom hela Dravadalen och en annan, som förenar mellersta Donautrakterna med Italien. I landets utförsel märkas hufvudsakligen bergsprodukter, timmer och nötboskap, i införseln spanmål och hvarjehanda manufakturgods. Undervisningsväsendet omfattar (1881) 1 teologisk läroanstalt, 3 gymnasier, 1 högre realskola, 2 seminarier, ett trettiotal fack- och slöjdskolor samt 340 folkskolor. Af befolkningen, som år 1882 uppgick till 352,143 pers., utgöra tyskarna flertalet, slovenerna omkr. 30 proc. Med undantag af 18,000 protestanter och ett fåtal andra trosbekännare äro innevånarna romerska katoliker -- en anmärkningsvärd olikhet mot förhållandet i slutet af 16:de årh., då protestanterna utgjorde 95 proc. För administrationen är K. indeladt i 8 kretsar, nämligen hufvudstaden Klagenfurt och 7 landtkretsar. Landtdagens medlemmar äro 37, representanterna i österrikiska riksrådets deputeradekammare 5. I kyrkligt hänseende utgör K. stiftet Gurk (med biskopssäte i Klagenfurt) och lyder under ärkestittet i Salzburg. Judiciella ärenden handläggas i första instansen vid "landesgericht" i Klagenfurt, i den andra vid öfverdomstolen i Graz. -- K. har sitt namn af karni, de tidigast kända, keltiska innebyggarna, hvilka vid folkvandringen måste lemna plats för slaverna, som i sin tur vid slutet af 6:te årh. underkufvades af avarerna. De senares välde bröts dock snart af Samo (627), hvilken förenade de spridda slaverna i v. till ett vidsträckt rike, som efter den förnämsta platsen fick namnet Carantania. Efter hans död sönderföll detsamma, och endast K. stannade under hans ättlingars spira. En af dessa, hertig Borut, sökte, då landet på nytt ansattes af avarerna, hjelp hos bajrarna och erhöll den (omkr. 745) mot vilkor att med sitt folk öfvergå till kristendomen. Denna blef likväl icke hemmastadd i landet, förrän det tillika med Bajern kommit under Karl den stores spira. Genom fördraget i Verdun (843) tillföll K. Ludvig den tyske och 876 Karlman, hvars son Arnulf blef hertig af K. och sedermera tysk konung. Under honom och hans son Ludvig Barnet utgjorde K. en del af Bajern, men skildes derifrån af Otto II 976 och öfverlemnades, sedan det utvidgats med Istrien och Friuli, såsom förläning åt Henrik I, efter hvars död grefvarna af Rhenfranken, huset Zähringen m. fl. voro dess herskare, tills det genom arf tillföll Ottokar II af Böhmen (1269). Efter dennes nederlag på Marchfältet (1278) kom K. under Rudolf af Habsburg, förenades 1286 med Tyrolen och 1335 åter med Österrike, hvilket det alltsedan tillhört, med undantag af tiden 1809--13, då en del, Oberkärnten, innehades af fransmännen. Sedan 1849 bildar det ett eget "kronland". S. A. L.
Kärnteorien (Fr. théorie des noyaux) benämnes i kemiens historia en af Laurent 1837 uppställd teori för förklaringen af de organiska ämnenas sammansättning. Enligt denna teori äro eller innehålla de organiska ämnena vissa bestämda grupper af kol- och väteatomer (noyaux fondamentaux), uti hvilka väteatomerna kunna substitueras af eqvivalenta mängder af andra grundämnen (t. ex. klor) eller atomgrupper (t. ex. undersalpetersyra, amid o. s. v.), hvilka fungera som enkla atomer. De så uppkomna härledda kärnorna (inoyaux dérivés) visa mycken likhet med de ursprungliga och kunna, liksom dessa, ingå additiva föreningar med två eqvivalenter syre, klor o. s. v. Kärnteorien antog således i de organiska föreningarna bestämda atomgrupper, motsvarande radikalteoriens radikaler, men inrymde möjligheten af substitution inom dessa radikaler. Denna teori har ej spelat någon större rol i kemien, men den förberedde och efterträddes snart af Gerhardts typteori. Ett större arbete i kemi, L. Gmelins handbok (4:de uppl., 1843--55), är dock uppstäldt enligt kärnteorien. P. T. C.
Kärntråd l. kärnstammar kallas, till skilnad från "ympade" l. "förädlade" träd, sådana, som äro uppkomna genom sådd af frön ("kärnor"). Dylika kärnstammar uppdragas i stor mängd i handelsträdgårdar, och å dem inympas ädlare varieteter af frukt- eller parkträd o. s. v. O. T. S.
Kärnved (Lat. duramen), bot., tekn., kallas den inre, äldre veden i en dikotyledon- (eller polykotyledon-)stam, hvilken efter regeln är fastare, hårdare och har mörkare färgskiftning än "hvitveden" (se d. o.), som utgör de yngre, yttre lagren af stammens vedkropp. Kärnveden har sin fasthet och hårdhet ofta genom aflagring af harts i dess vedceller samt genom förtjockning af dessas väggar. Kärnveden är på grund af sin stora hållbarhet mera använd än hvitveden till hvarjehanda ändamål inom snickeri- och byggnadsyrkena. Flere medicinska droger utgöras af kärnved, med förkastande af den mindre hartsrika och derför mindre verksamma hvitveden, t. ex. Lignum Guajaci. O. T. S.
Kärnäkoski [hårdt k], ett strömdrag i vestra Saimavattnen inom Savitaipals socken af Viborgs län, Finland, vid allmänna landsvägen mellan städerna Villmanstrand och S:t Michel. En der posterad mindre svensk afdelning under öfverstelöjtnanten Ehrnrooth blef efter tappert motstånd d. 21 Juli 1788 fördrifven från sin ställning, men återtog densamma kort derefter. 1790 på våren hölls K. jämte Partakoski besatt af en rysk styrka, hvilken af majoren G. H. Jägerhorn, i spetsen för avantgardet af G. M. Armfelts kår, d. 15 April trängdes tillbaka till Taipalsaari. Natten till d. 30 April gjorde ryssarna under generallöjt. Igelström, minst 4,000 man, från tre håll ett häftigt anlopp mot de nämnda ställningarna, men tillbakadrefvos af 1,400 man af Armfelts kår under befäl af ofvannämnde Jägerhorn. Vid denna stormning sårades dödligt den i ryssarnas led stridande prinsen Viktor Amadeus af Anhalt-Bernburg(-Schaumburg). O. I.
Käromål, anspråk, som i rättegång mot annan framställes. Käromålet skall angifvas genom stämningen, men kan vid rättegångens
Källa: Project Runeberg ·