Sida 98
Kränga ...
ett mindre antal direkt nyttigt, t. ex. sköldpaddorna genom sitt kött, sin skoldpadd och sina ägg, leguanerna genom köttet och krokodilerna genom huden. Deremot blifva många arter indirekt nyttiga för menniskan genom smärre skadedjurs förföljande. Skada förorsakas deremot af en mängd arter. Krokodildjur och jätteormar bortröfva, de förre menniskor och tamkreatur, de senare åtminstone husdjur, hvarjämte båda förtära matnyttigt villebråd. De giftiga ormarna döda medelst sina farliga bett menniskor samt nyttiga tama och vilda djur. Genom sin kalla kropp, sina krälande och smygande rörelser, sitt ofta undandolda lefnadssätt och sitt förderfbringande gift hafva de flesta kräldjur från äldsta tider ådragit sig menniskors afsky och hat samt blifvit föremål för ifriga förföljelser. -- Kräldjuren uppträdde redan under primärtiden, dock ytterst sparsamt. Deremot blefvo de allmännare under sekundärtiden, i synnerhet under trias- och juraperioderna, som uppvisade särskildt vattenödlor. Fjällbeklädda kräldjur visa sig i juraformationens öfversta lager; de voro talrikast under tertiärtiden, från hvilken äfven fåtaliga lemningar af ormar kunna uppvisas. Sköldpaddor uppträdde i juraformationen, men landsköldpaddor först under tertiärtiden. -- Kräldjurens indelning möter, på grund af de många och ingalunda fullständigt kända forntida formerna, mångfaldiga svårigheter. Man har fördelat dem i tre underklasser: 1) Fjällreptilier, Plagiotremata l. Lepidosauria, 2) vattenödlor, Hydrosauria, och 3) sköldpaddor, Chelmia. Den första underklassen utgöres af kräldjur med fjäll och sköldar i huden, inga eller mer och mindre utbildade lemmar, tvärställd kloaköppning och (hos hannen) dubbelt parningsorgan. Den andra underklassen omfattar i vattnet lefvande kräldjur af betydande storlek, med tänderna sittande i tandhålor, läderartad eller bepansrad hud, simfenor eller starka fötter, hvilkas tår äro förenade medelst simhud. Till tredje underklassen räknas kräldjur med kort kropp, en benartad rygg- och bröstsköld samt tandlösa, af en hornslida beklädda käkar. -- I forntiden egnades gudomlig dyrkan åt sådana kräldjur, som ansågos fruktansvärda. De gamle egypterna höllo tama krokodiler i närheten af sina tempel och balsamerade deras lik. Öst-asiater, särskildt kineser och japaner, gifva sina gudabilder ofta ödle- och ormskepnad. Greker och romare använde ormar som sinnebilder samt hade många fabler om deras list och klokhet, spådomsgåfva o. s. v. Äfven i våra nordiska sagor spela ormar (man erinre sig lindormen eller draken) en stor rol. Ännu i dag dyrkas stora kräldjur af lågt stående folkslag. C. R. S.
Kränga, sjöv. Ett fartyg säges kränga, då det till följd af vindens verkan lutar åt ena sidan. L. H.
Kräts (T. krätze och gekrätz, af kratzen, skafva, skrapa; Fr. cendre, Eng. sweepings, dross), affall i form af filspån, slaggartade mellanprodukter, metalloxider m. m., som uppkomma vid metallers förarbetning eller smältning i myntverk, guldsmedsverkstäder, masugnar, flamugnar o. s. v.
Kratsvaskare (se föreg. art.), person, som har till yrke att tillgodogöra sig metallaffall (efter guldarbete) på det sätt att detta bokas, renas och smältes i ett slags små ugnar.
Kröderen, insjö i Buskeruds amt (Norge), berömd för sin naturskönhet. Areal 38 qvkm. Längd 39 km. Sjöns aflopp är Hallingelfven, en biflod till Drammenselfven. Från Vikersunds station på Drammens--Randsfjords jernväg går en 26 km. lång bibana till södra änden af K. O. A. Ö.
Kröger, Karl, prest, politiker, föddes i Karlshamn d. 20 Nov. 1711, inskrefs 1728 vid Lunds universitet, prestvigdes 1732 och blef 1735 komminister i sin födelsestad, 1745 kyrkoherde i Vinslöfs och Näflinge pastorat af Lunds stift samt 1762 häradsprost. 1765--66 var han första gången riksdagsman samt framstod såsom en afgjord och tilltagsen anhängare af det segrande nya mösspartiet. Vid riksdagen 1769, då hattarna återtogo makten, var han en af de få mössorna i presteståndet, men prisade frimodigt den föregående riksdagens åtgöranden och sökte, ehuru fåfängt, försvara de tio rådsherrar, hvilkas afsättning sekreta utskottet påyrkade. Om det "fria" statsskickets bibehållande, sådant det var, visade han vid denna riksdag mycken månhet. Så yrkade han rörande behandlingen af assessor A. Virgins skrift om nödvändigheten af grundlagens förbättring, att ständerna skulle "något starkare beifra denna skrift, än tryckfrihetsförordningen utstakade"; och mot den "akt om personlig säkerhet samt säkerhet om eganderätten", som föreslogs till skydd mot ständernas ingrepp på lagskipningens och verkställande maktens områden, aflemnade han ett häftigt memorial. Emedan han i detta tillika tycktes vilja upprifva tvisten om giltigheten af konungens tronafsägelse och ämbetsverkens inaktivitet i slutet af föregående år, öfverlemnades det till granskning af en deputation, och slutet blef, att K. för all framtid utvoterades ur presteståndet (Nov. 1769). Vid sin afresa från Stockholm följdes han högtidligen af sina meningsfränder, bland dem flere högt uppsatte män, till Liljeholmen, der en storartad afskedsfest hölls för "frihetshjelten". Presteståndets talman skref till Lunds stifts presterskap, att K. icke vidare borde väljas till riksdagsman. Men K. tryckte sitt ofvannämnda memorial, påminnelser mot de i ståndet gjorda anmärkningarna öfver detsamma samt en deklaration med anledning af talmansbrefvet, och vid nästa riksdag, 1771--72, uppenbarade han sig åter såsom fullmäktig från sitt stift. Mössorna egde nu pluralitet i presteståndet, och K. blef der utan svårighet mottagen, hvarefter han vältaligt och nitiskt verkade för hattrådets störtande och andra stränga åtgärder, såsom tillsättandet af en särskild deputation till undersökning af den ryktbare nationalekonomen Nordencrantz' angifvelser mot det upplösta handelshuset Finlay et Jennings. Vid statshvälfningen d. 19 Aug. 1772 var han en af de riksdagsmän, som arresterades, men frigafs redan två dagar derefter, sedan han besvurit den nya regeringsformen. K. dog d. 3 Juli 1773.
Källa: Project Runeberg ·