Sida 653
Liljulag ...
för detta ändamål gjort stora fabriksanläggningar vid Tegelviken (Stockholm). Under den rad af missväxtår, som från slutet af 1820-talet hemsökte Vesterbottens och Norrbottens län, vidtog L. till en början enskilda anordningar till fyllande af spanmålsbehofvet i nämnda landsdelar och vann snart äfven regeringens öra för en plan, enligt hvilken hon icke endast -- såsom till en början skedde -- skulle gifva direkta understöd till nödens lindrande, utan äfven vända den till välsignelse genom att med anledning af densamma söka framkalla ett mera lifligt och mångsidigt tillvaratagande af Norrlands förvärfskällor. Enligt upprepade kontrakt med kronan (det äldsta af d. 21 Sept. 1832) mottog L. af henne såsom räntefritt lån kontanta penningar och spanmål mot förbindelse att genom industriella anläggningar sätta den nödställda befolkningen i tillfälle att med naturaprestationer betala den säd, som han tillhandahöll. På detta sätt uppkommo ett stort skeppsvarf i Luleå och några mindre på andra platser, en fabrik i Skellefteå för tillverkning af terpentin, harts och kimrök, Baggböle sågverk m. m. -- Trogen sitt menniskovänliga syfte, gick L. emellertid vid den stora affärens bedrifvande derhän i liberalitet, att han sjelf gjorde ganska betydliga förluster, hvilka rikets ständer sedermera icke funno skäligt att ersätta. Sedan 1842 års fredsslut mellan England och Kina öppnat sistnämnda rike för den allmänna europeiska handeln, utsågs L. 1844 att studera handelsförhållandena i Ostindien och Kina samt åvägabringa en handelstraktat emellan Sverige-Norge och Kina. En sådan lyckades det honom ock att afsluta i Kanton d. 20 Mars 1847. Efter sin återkomst till fäderneslandet utgaf L. ett större arbete, Chinas handel, industri och statsförfattning (1848), tillbragte återstoden af sin krafts dagar såsom disponent i myrodlingsbolaget på Gotland, flyttade 1864 till Stockholm och afled derstädes d. 24 Juni 1870.
Liljulag. Se Hrynhenda och Lilja.
Lilla Bedinge. Se Bedinge.
Lilla Belt. Se Belt 2.
Lilla björnen. Se Björn, astron.
Lilla blodfinken. Se Lagonosticta.
Lilla Edet, handelsoch fabriksplats i Fuxerna socken, Elfsborgs län, vid östra stranden af Göta elf, midt emot Ströms kanal. Genom de vid hvarandra liggande byarna och gårdarna Lilla Edet, Fuxerna, Kullås m. fl. har platsen ett köpingslikt utseende. Den är bebodd af omkr. 1,200 pers. Der finnas postkontor, telegrafstation, gästgifvaregård, tingsställe (för Flundre härad), sparbank, apotek, handelsbodar, pappersbruk, tändsticksfabrik, ångqvarn samt flere stora sågverk m. fl. industriella anläggningar.
Lilla flottan kallades under linieskeppens dagar den del af flottan, som var afsedd för skärgårdens försvar. Svenska flottan har tidtals varit delad i en större, eller linieflotta, och en mindre, eller skärgårdsflotta. Den senare har äfven burit benämningen arméns flotta. Se vidare Arméns flotta, Skärgårdsflotta. L. H.
Lilla Harrie. Se Harrie.
Lilla hunden. Se Hunden, astron.
Lilla Isie. Se Isie.
Lilla jul. Se Kyndelsmässan.
Lilla kreditivet. Se Kreditiv 3.
Lilla kriget. Se Krig, sp. 1540.
Lilla Malma. Se Malma.
Lilla Mellösa. Se Mellösa.
Lilla oktaven, äfven kallad den ostrukna oktaven, den andra i ordningen efter den på pianot lägsta, eller kontraoktaven. Tonernas namn skrifvas med lilla alfabetet: c d e f g a h. A. L.
Lill-Armenien. Se Armenien.
Lilla Rytterne. Se Rytterne.
Lilla S:t Bernhard. Se Alpvägar och Bernhard, S:t.
Lilla Slågarp. Se Slågarp.
Lilla Stäket. Se Almare Stäke.
Lilla Tibet. Se Baltistan.
Lilla vattenormen, astron. Se Hydrus.
Lille [lil], Flam. Ryssel [rejsel], hufvudstad i franska depart. Nord, förnämsta fästningen och industriorten i norra Frankrike, ligger vid den kanaliserade Deules förening med Lys och vid Sensée-kanalen, 11 km. från belgiska gränsen. 145,113 innev. (1881). Före 1858 hade staden en elliptisk form och var tätt omsluten af en gammal fästningsvall, som förhindrade stadens utvidgning. Men sedan dess har vallen på södra sidan raserats; grafvarna hafva igenlagts, och deras plats intages nu af den stora Boulevard de la Liberté. Stadens område mer än fördubblades derigenom att inom enceinten intogos kommunerna Esquermes, Wazemmes och Moulins-Lille. Den nya stadsdelen eger vackra bulevarder och öppna platser samt bildar en angenäm kontrast till den mörka och smutsiga gamla staden. Skildt från staden genom en esplanad, ligger på stadens vestra sida Vaubans västerverk, citadellet. bildande en oregelbunden femhörning. Af allmänna byggnader må nämnas flere gamla kyrkor (Église S:t Maurice och Eglise de la Madeleine m. fl.) och särskildt en ny stor kyrka, Église Notre-Dame de la Treille et S:t Pierre, hvilken började byggas 1855 i 13:de årh:s stil, det monumentala stadshuset (anlagdt 1846) och börsen, i originel stil från 1650-talet. På Grand place står en 1848 rest kolonn, erinrande om L:s belägring 1792. Staden har 2 fakulteter (fac. des sciences och fac. mixte de médecine et de pharmacie), ett lycée, ett katolskt s. k. université libre, med 5 fakulteter, en musikläroanstalt (filial till konservatoriet i Paris) samt flere lärda sällskap. Tafvelgalleriet är ett af de rikaste i landsorten, och Wicar-muséet (testamenteradt till staden af målaren J. B. Wicar, d. 1834) innehåller en unik samling originalteckningar af de store italienske mästarna. Staden eger äfven ett etnografiskt museum (Musée Moillet) samt arkeologiska, numismatiska och naturalhistoriska samlingar. -- L. har sin största betydelse som industristad. Särskildt är textilindustrien högt utvecklad. Så arbeta t. ex. 14,000 pers. i lin- och 5,000 i bomullsspinnerierna; 2,000 pers. tillverka tråd och 1,000 yllevaror, hvarjämte
Källa: Project Runeberg ·