Sida 47
Kroatien, konungarike i österrikisk-ungerska monarkien
dikotyledoner. De tropiska samt subtropiska formerna äro betydligt mera tillbakaträngda (cycadéer saknas), så att sannolikt under denna tid (Öfre kritan) klimatskilnad mellan högre och lägre breddgrader börjat göra sig gällande. I Patoot-lagren förekomma äfven lemningar af saltvattensdjur, som mest öfverensstämma med dylika från nordvestra Amerikas senona bildningar.
I Nord-Amerika finnas till kritsystemet hörande bildningar såväl vid östkusten (New Jersey) och i Texas, på bägge ställena öfverensstämmande med Europas, som ock i vestra delen (Dakota, Missouri, Colorado, Wyoming etc.). Dessa mäktiga bildningar förete delvis egendomliga karakterer, och de yngstas omtvistade ställning har förut omnämnts. Jämväl i Kalifornien och Britiska Columbia hafva kritsystemets aflagringar anträffats. Kritsystemet förekommer för öfrigt på en stor mängd ställen, så t. ex. i norra Afrika (Libyska öcknen, Algeriet), i södra Afrika (Uitenhageformationen), i Asien (Palestina, Syrien, Ostindien, Japan, ön Sachalin etc.), i Syd-Amerika vid Magelhaens sund, i Australien och på Nya Zeeland. B. L-n.
Kritteckningsmanér, en art af grafisk konst, hänförlig till hufvudgruppen kopparstick, hvilken söker att återgifva karakteren af en svart- eller rödkritsteckning med de för denna egendomliga, liksom af idel små, tätare eller glesare punkter bildade strecken. Kopparplåten prepareras liksom för etsning, och på etsgrunden utföres teckningen med olika verktyg: vanlig radernål, nål, som frambringar tre punkter, puns med flere trubbiga tänder (mattoir) samt den s. k. rouletten, d. v. s. en liten med ojämna taggar försedd cylinder, som roterar i änden på ett stift. Derefter etsas teckningen med etsvatten in i plåten. Kritteckningsmanéret uppstod i Frankrike på 1750-talet. Äran af uppfinningen tillskrifves gravören François. De mest framstående artisterna inom denna konstart äro fransmännen Demarteau och Bonnet samt holländarna Ploos van Amstel och Cootwijck. Omsorgsfullt utförda arbeten af detta slag hafva, i synnerhet då de äro tryckta i rödt, en förvillande likhet med kritteckningar, och misstag ega stundom i detta afseende rum, då t. ex. koppartryckets plåtrand och underskriften m. m. blifvit afklippta. Någon vidsträcktare användning hade ej kritteckningsmanéret, då det, såsom reproduktionsmedel af blott en viss art teckningar, endast i sådana verk som teckningskurser o. d. kunde vända sig till en större allmänhet, men eljest kunde uppskattas blott af ett fåtal samlare. Upk.
Krivina. Se Cervena.
Krivitjer, slavisk folkstam, voro först bosatta mellan Duna och Pripet, men flyttade sedan österut till Volgas, Okas och Dnjeprs öfre lopp. Deras hufvudort var Smolensk.
Krivoscie [-vo'sjije], område i södra Dalmatien, kretsen Cattaro, mellan Bocche di Cattaro och Montenegro, ett kalt, ofruktbart, vattenfattigt bergland med rått klimat. Innevånarna, omkr. 3,700, äro grekiska katoliker af slavisk (serbisk) nationalitet, lefva ytterst tarfligt och nära sig af den ringa afkastning jorden gifver samt af get- och farafvel. De äro så godt som oberoende, sympatisera med montenegrinerna och hafva tvänne gånger, 1869 och 1882, med vapen i hand satt sig till motvärn, när österrikarna i Dalmatien ville utskrifva landtvärn. Sista gången utbredde sig upproret äfven till Bosnien och Herzegovina och kunde undertryckas först efter flere månaders strider och medelst en betydande truppstyrka. Derefter utvandrade många af innevånarna i K. till Montenegro. Österrike har utom de äldre fästena Ledenice, Cerkrice och Dragalj anlagt flere nya befästningar äfvensom vägar; sådana hafva förut nästan alldeles saknats i K.
Kroasera. Se Croisera.
Kroater (egentl. chorvater, bergsbor, af Slav. chora l. gora, berg). 1. En slavisk folkstam, bosatt hufvudsakligen i Kroatien (se d. o.), men äfven i Dalmatien, Bosnien och Herzegovina. Kroaterna bekänna sig till romersk-katolska läran och uppgå till omkr. 2 mill. personer. -- 2. Ett slags lätt, till stor del oregelbundet rytteri, hvilket under trettioåriga kriget gjorde de kejserlige stora tjenster. Det uppsattes icke endast af folk från Kroatien, utan äfven af magyarer samt fick senare benämningen husarer. De svenske soldaterna förvrängde namnet kroat till krabat och betecknade med detta ord sedermera en vild sälle i allmänhet. Under sjuåriga kriget (1756--63) fanns i österrikiska armén under namnet kroater en värfvad, lätt, såsom frikår organiserad infanteritrupp, af hvilken österrikarna hade stor nytta, särskildt i lilla kriget. C. O. N.
Kroatien, konungarike i österrikisk-ungerska monarkien, hvilket med Slavonien och Kroatisk-slavoniska militärgränsen utgör en beståndsdel ("kronland") af det ungerska statsområdet. Kronlandet sträcker sig från 14° 25' till 20° 25' ö. lgd samt gränsar i n. v. till Steiermark, i v. till Krain, Istrien och Adriatiska hafvet, i s. till Dalmatien, Bosnien och Serbien samt i ö. och n. till Ungern. Areal 42,516 qvkm. Den norra, större delen af K. tillhör Donaus flodområde och begränsas i hufvudsak af denna flod samt dess bifloder Drava och Save; den andra utgöres af höglandet vid Adriatiska hafvet. Bergen i den förra äro utlöpare af de sydöstra Alperna, hufvudsakligen kända under benämningen Varasd-bergen, och sträcka sig med aftagande höjd öfver mer än hälften af landet, till granskapet af staden Diákovár, samt nå sin största höjd i Ivancica (1,060 m.). Bergen i landets södra del äro en fortsättning af Karst och bestå af tre mer eller mindre utpräglade kedjor, som löpa från n. v. till s. ö.: Velebit, med en medelhöjd af 1,100 m., Kapella och Pljesevica (gräns mellan K. och Bosnien). I östra delen af Slavonien ligger en isolerad berggrupp, Yrdnik l. Fruska gora. Hufvudfloder äro Drava, K:s gräns i n., med blott en större biflod, Bednja, och Save, i nedre delen af sitt lopp K:s gräns i s. Den senare upptager ett stort antal bifloder, bland hvilka de största äro: Sotla, Krapina, Trebcs och Orljava från venster samt Kulpa och Unna från h. Stora kärrtrakter förekomma i Slavonien längs
Källa: Project Runeberg ·