Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd

administration (se d. o.), uppgörelse, betalning. -- Liqvidera, göra klar, bringa i ordning, utreda, afveckla, uppgöra sluträkning, betala. -- 2. Fys., flytande, säges om det tillstånd hos en kropp, då han intager en oföränderlig volym, men hans form är obestämd och rättar sig efter omgifningen, t. ex. det kärl, hvari han är innesluten. Liqvida kroppar sönderfalla lätt i droppar, men äro endast i ytterst ringa grad sammantryckliga (jfr Aggregationstillstånd). R. R.

Liqvidationskommissionen, ett af de många reduktionsverk, som inrättades af Karl XI. Den tillsattes genom k. br. af d. 19 Nov. 1680, erhöll Klas Fleming till sin förste ordförande och försågs med en vidlyftig instruktion d. 20 Dec. s. å. Kommissionen hade ursprungligen till uppgift att uppgöra liqvid för alla enskildes kronofordringar, hvilka härrörde af gjorda försträckningar, obetalta löner o. s. v.; men den fick äfven genast sig anförtrodt att i hvarje särskildt fall tillämpa och verkställa den s. k. Stora kommissionens och Kammarkommissionens i allmänna ordalag affattade domar, hvartill efter 1686 års riksdag kom behandlingen af pantegodsen och deras räntor. Efter Flemings död, 1685, förordnades J. Gyllenborg att föra direktionen i liqvidationsverket, men 1690 blef kammarrådet Billingschöld ett slags ställföreträdare eller vice ordförande med skyldighet att i vigtiga ärenden rådpläga med Gyllenborg. Arbetet bedrefs med mycken fart under Karl XI:s egen högsta uppsigt, och vid slutet af år 1689 förklarades det mesta vara undangjordt. Hvad som var qvar gaf likväl kommissionen sysselsättning under den återstående delen af Karl XI:s regering. I Jan. 1702 hemställde kommissionen sjelf, att den skulle upphöra, men K. M:t resolverade, att "den skulle continuera med de importantaste ärendenas afgörande". Den fanns i lifvet ännu 1717. Kort förut (April 1716) hade af en bland kommissionens egna tjenstemän ett förslag blifvit framstäldt att till besparings vinnande "lägga liqvidationsverket under Kammarkollegium såsom ett särskildt kontor under en särskild kamrerare". Detta förslag gjorde kommissionen till sitt eget. I hvad mån det fann nådigt bifall, känna vi icke, men de få ärenden, som ännu återstodo för kommissionen att handlägga, synas hafva blifvit öfverflyttade på Kammarkollegium. Hjr.

Liqvidationsmöte (se Liqvid 1.). förvaltn., sammankomst af rotehållare och soldater af samma kompani vid de indelta infanteriregementena för betalning af årets aflöning m. m. Liqviden sker årligen, då kompaniet första gången sammandrages till mönstring, öfning eller kommendering. Men när sammandragning något år icke eger rum, utsättes af befälet efter samråd med länsstyrelsen särskildt liqvidationsmöte, der kompanichefen är närvarande för att vaka öfver att rätt sker å ömse sidor, och der kronobetjent -- vanligen länsmannen -- är tillstädes för protokollsföring. Hvarje soldat är skyldig att medföra sin liqvidationsbok, hvari de belopp skola införas, som han erhåller af rotehållaren. Kbg.

Liqvidera. Se Liqvid 1.

Liqvoriststriden, en under Erik XIV:s regering uppkommen lärotvist angående bruket af vin eller annan vätska (Lat. liquor) i nattvarden. I brist på kommunionvin hade man på vissa orter börjat i stället använda vatten, mjöd eller körsbärssaft. Detta förfaringssätt gillades offentligt af biskopen Johan Ofeegh i Vesterås i ett af honom 1564 utfärdadt herdabref till presterskapet i hans stift. Ofeeghs åsigt, som delades af bl. a. Beurreus, bemöttes af ärkebiskopen Laurentius Petri, som dref den satsen att sakramentet visserligen i nödfall vore umbärligt, men, när det användes, städse måste förrättas i noggrannaste öfverensstämmelse med stiftarens föreskrifter. Konung Erik var villrådig och anhöll hos den lutherske teologen D. Chybraeus i Rostock om ett utlåtande i frågan. Innan dennes svar anländt, hade emellertid de svenska biskopar och prester, som voro församlade vid riksdagen 1565, uppsatt och undertecknat en skrift, hvari bruket af hvarje annan materia än vin uttryckligen förkastades. Äfven Ofeegh underskref detta yttrande, och striden var dermed utkämpad. P. F.

Lira (Ital. lira tedesca, Fr. vielle, T. drehleier, Lat. organistrum, i medeltiden äfven förekommande under namn af symphonia, zampugna m. m.), ett gammalt instrument, brukligt i synnerhet under 10:de--12:te årh., senare föraktadt, men under 18:de årh. å nyo för en tid användt, i synnerhet i Frankrike, der instrumentmakare förbättrade det, komponister skrefvo för det och virtuoser spelade på det. Nu är det sällsynt, t. o. m. som tiggareinstrument; blott någon gång ser man det i handen på en savojardgosse. Instrumentet är en aflång resonanslåda med 3--6 strängar samt kort och tjock hals. Det bäres i en rem framför bröstet. De särskilda meloditonerna fixeras, liksom på nyckelharpan, medelst en klaviatur, och dessutom finnas, liksom på den förra, några brumsträngar, som angifva en ständig stockbasqvint. Men liran skiljer sig från nyckelharpan i tonens frambringande, som sker, icke med stråke, utan genom kringvridande af ett hjul, hvars med harts bestrukna kant berör alla strängarna på en gång. A. L.

Lira (af Lat. libra, se d. o.), plur. lire, enheten uti italienska myntsystemet, motsvarar 1 franc (se d. o.).

Liran, Mindre och Större. Se nästa art.

Lire-slägtet, Nectris, zool., hör till stormfoglarnas familj (Procellariidae) inom de långvingade simfoglarnas ordning och foglarnas klass. Näbben är lika lång som eller längre än hufvudet, tämligen smal, nästan trind, utåt hoptryckt och med öfre käken nedböjd till en spetsig hake. Näsborrarna öppna sig i två skilda tuber, som äro nära intill hvarandra. Benen äro medelmåttiga, med tämligen långa framtår; baktån utgöres endast af en spetsig klo. Vingarna äro tämligen långa, spetsiga, längre än eller lika med stjerten och med första pennan längst. Stjerten består af tolf pennor och är tvär eller vigglik. Dithörande foglar föra ett nattligt lefnadssätt och ligga om dagarna mest dolda i djupa hål mellan stenar eller i jorden. Deras