Sida 733
Liqvidation, klargöring; utredning af en affärs ställning, afveckling
"ciceronianska" latinet, och efterapades af en mängd följande filologer (de s. k. lipsianerna). I sitt tankedigra filosofiska, af samtiden öfverskattade verk Libri II de constantia in publicis malis (1584) visade han sig vara en lärjunge af stoikerna. L. var äfven en alsterrik brefskrifvare och sjelf utgaf han en del af sina bref, Epistolae selectae (1586--90). L:s' Opera omnia utgåfvos i Antwerpen (1585, 8 bd, och 1637, 4 bd) och i Wesel (1675, 4 bd).
Lipsius. 1. Karl Heinrich Adelbert L., tysk skolman, filolog, f. 1805, d. 1861 såsom rektor vid Thomasschule i Leipzig, författade goda arbeten i synnerhet angående den bibliska greciteten.-- 2. Richard Adelbert L., tysk teolog, den föregåendes son, f. 1830, blef 1859 e. o. professor i Leipzig, 1861 ord. professor vid den evangelisk-teologiska fakulteten i Wien och 1865 professor i Kiel, der han råkade i en häftig fejd med generalsuperintendenten Koopmann i spetsen för det strängt konfessionella partiet. 1871 öfverflyttade L. såsom professor till Jena, der han utnämndes 1873 till storhertigligt kyrkoråd och 1884 till geheime-kyrkoråd. -- Sin mera frisinnadt protestantiska riktning betecknade L. redan genom sitt förstlingsarbete Die paulinische rechtfertigungslehre (1853), och han påverkades alltmera af Kant, Schleiermacher och F. C. Baur. Af hans historisk-kritiska arbeten må nämnas: Der gnostizismus (1860), Quellen der römischen Petrussage (1871), Die quellen der ältesten ketzergeschichte (1875) samt Die apokryphen apostelgeschichten (2 bd 1883--84). Hans förnämsta arbete på det rent teologiska området är Lehrbuch der evangelisch-protestantischen dogmatik (1876, 2:dra uppl. 1879), i hvilken han på kantisk grundval sökt framställa en systematiskt afslutad verldsåskådning. L. är sedan 1875 en af utgifvarna af "Jahrbücher für protestantische theologie". -- 3. Ida Marie L., den föregåendes syster, f. 1837, har under psevdonymen La Mara gjort sig ett namn såsom musikskriftställarinna, företrädesvis genom Musikalische studienköpfe (1868 o. f.), hvaraf flere upplagor utkommit.
Liptau (Magyar. Liptó), komitat i norra Ungern, vid gränsen mot Galizien. Areal 2,257 qvkm. 74,758 innev. (1880), mest slovaker och tyskar. Med undantag af Waags floddal är landet bergigt och skogbevuxet, omslutet i n. af Hohe Tatra och i s. af Liptaubergen l. Niedere Tatra, hvarifrån gå på vestra gränsen Fatrabergen mot n. Boskapsskötsel samt skogsafverkning. Komitatets hufvudort är Szent-Miklós.
Lipuri (af Grek. lipos, fett), fetthaltig urin, deri fettet liksom på fet buljong simmar i stora droppar på ytan, till skilnad från chyluri, der fettet är såsom en emulsion i fint fördeladt tillstånd. Lipuri har iakttagits efter intagande af mycket feta ämnen, lefvertran m. m., under hafvandeskap, i sockersjuka, vid fosfor- och koloxidförgiftningar, vid benbrott samt kroniska ben- och ledåkommor, varbildning, njursjukdom m. m. F. B.
Liquida, pl. liquidae, Lat., språkv. Se Konsonant, sp. 1220.
Liquidambar L., bot., farmak., benämnes ett föga artrikt slägte af vackra balsamrika träd, utgörande en egen familj, Balsamifluae Blume (iAltingiaceae Lindl.), som vanligen stälts nära intill pilträdens familj, men numera af några förenas med nat. fam. Hamamelideae R. Br. Alla arter af detta slägte äro högväxta med spiralställda, hela eller flikiga, glandelsågade blad. Blommorna sitta i skildkönade hängen (kl. Monoeda L.) af rundad form. Frukten är tvårummig, med många vingade frön. Af L. orientalis Mill., som bildar skogar i en begränsad trakt af Mindre Asiens sydvestra kust, men icke förekommer å någon af de motliggande öarna, erhålles den officinella Balsamum styrax liquidus (se Styraxbalsam). L. styraciflua L., som tillhör Nord-Amerika från Connecticut ned till Mejico och Guatemala, lemnar en blekgul, ogenomskinlig balsam af honings konsistens, i Amerika kallad "sweet gum" (söt gummi), som under förvaring i öppet kärl förlorar sin vattenhalt och flyktiga olja samt blir genomskinlig, gråbrun och spröd. I södra Kina och å Formosa finnes L. formosana Hance och å Java det ståtliga rosamalaträdet, L. altingiana Blume, hvilka båda lemna välluktande hartser. O. T. S.
Liquiritia. Se Lakritsrot.
Liquor, Lat., farmak., är en i farmakopéerna använd benämning dels på mer eller mindre sammansatta blandningar af olika flytande ämnen, dels på lösningar af vanligen ett par ämnen i vatten eller i sprit eller ock i andra lösningsmedel, t. ex. ättiksyra, vin o. d. Den nu gällande Sv. farmak. har under rubriken Liquor icke mindre än 13 sammansatta preparat, hvilka icke kunnat med fullt fog hänföras under Solutiones (enkla lösningar) eller andra rubriker. Såsom exempel må anföras: L. acetatis kalici (förr Solutio acet. kal.), som beredes af kaliumbikarbonat, ättika, sockersyrup och destilleradt vatten; L. acidi hypochlorosi (Solutio hypochloritis natrici Ed. VI, "Liqueur de Labarraque"), beredd medelst natriumbikarbonat, löst i destilleradt vatten, och klorgas, sedan inledd i lösningen; L. acidus Halleri, "Hallers sura droppar" (se Elixir); L. anodynus mineralis Hoffmanni, "Hoffmanns droppar" (se d. o.); L. arseniitis kalici (något starkare än Mixtura arsenicalis Fowleri i Ed. VI), "Fowlers arseniklösning", beredd af arseniksyrlighet, kaliumkarbonat, destilleradt vatten och lavendelsprit; L. pectoralis, af lakritsextrakt, fenkålsvatten och koncentrerad sprit, försatt med anisolja och ammoniak; L. succinatis ammonici pyroleosi, "Prinsens gula droppar" (se d. o.), som består af renad bernstenssyra, destilleradt vatten och "hjorthornssalt", många flere att förbigå. Under namnet liquor förekommer i andra land en mängd farmacevtiska beredningar af liknande beskaffenhet med de här anförda. O. T. S.
Liqvid (Lat. liquidus). 1. Egentl. flytande, klar; ostridig (om en fordran). I Sverige begagnas ordet mest substantiviskt, i betydelsen uppgörelse, betalning. -- Liqvidation, klargöring; utredning af en affärs ställning, afveckling,
Källa: Project Runeberg ·