Sida 523
Leipzig ...
Såväl inom konst och vetenskap som i handel och industri intager L. ett af de främsta rummen bland Tysklands städer. Universitetet, grundlagdt år 1409, har i sin historia att uppvisa många berömda namn och är näst Berlins det mest besökta i Tyskland (3,433 studenter vintersemestern 1883--84). I förbindelse med detsamma står en mängd andra vetenskapliga inrättningar, museer, ett astronomiskt observatorium o. s. v. Dess bibliotek omfattar öfver 300,000 bd samt en betydande manuskriptsamling; myntkabinettet innehåller 100,000 nummer. L. har ett stort antal folkskolor, högre och lägre tekniska läroverk och handelsskolor, 2 realskolor och 3 gymnasier, af hvilka Thomasskolan (stiftad 1221) fått ett aktadt namn i kyrkosångens historia genom de framstående ledare (Seb. Bach, Hiller m. fl.), som der verkat. Sångakademien, Riedelska föreningen m. fl. samfund vittna fördelaktigt om den vård, som egnas musiken, och Gewandhauskonserterna (se d. o.) ega verldsrykte. Vidare må nämnas akademien för de bildande konsterna, stadens bibliotek (med 90,000 bd) och museum (med dyrbara samlingar af målningar, skulpturarbeten och kopparstick), ett 1874 inrättadt konstindustrimuseum samt en mängd lärda samfund och föreningar. Af fromma stiftelser och välgörenhetsinrättningar eger L. Tysklands äldsta döfstuminstitut (fr. 1778), ett institut för blinda, ett stort hem för faderlösa barn och en Pestalozzistiftelse m. fl. -- L. är näst Hamburg den förnämsta handelsstaden i Tyskland och egde redan under medeltiden stor betydelse för varubytet inom verldsdelen genom sitt läge i skärningspunkten för de gamla stråkvägar, som från östra Europa ledde till Rhentrakterna samt från Nord- och Östersjön till Sydtyskland och Italien. Allmänt bekanta äro dess trenne handelsmässor, vid nyår, påsk (den största) och i Oktober, hvilka utvecklat sig ur vanliga årsmarknader och, ehuru de förlorat sin relativa vigt, ännu förmedla en ofantlig omsättning i synnerhet i pelsvaror, läder, borst, väfnader, porslin och korta varor. (Påsk- och Oktober-mässorna förekommo redan 1156; nyårsmässan inrättades 1458.) Pelsvaruhandeln, hvari förnämligast Ryssland och Nord-Amerika äro intresserade, är den största i verlden (den årliga omsättningen belöper sig till 25 mill. mark). Ännu mera kändt är L. såsom medelpunkt för den tyska bokhandeln, som der sysselsätter mellan 300 och 400 firmor, hvilka vid sidan af en väldig förlagsrörelse upptagit Tysklands hela kommissionsbokhandel och större delen af dess antiqvariat. I närmaste sammanhang härmed står den kolossala utvecklingen af bok- och stentryckeri, träsnideri, stilgjuteri, bokbinderi, papperstillverkning m. fl. närbeslägtade fack, hvari ingen annan tysk stad kan mäta sig med L. Bland andra industrialster märkas metallarbeten, väfnader, pianon, vaxduk och sprit. L. är verldens förnämsta fabriksort för eteriska oljor. 6 jernvägslinier utgå från L. -- Innevånarnas antal uppgick år 1880 till 149,081, deraf flertalet lutheraner, omkr. 4,000 katoliker och 3,000 judar. Staden inneslutes af en krans af blomstrande "vororte", ståtliga byar, hvilka ega en sammanlagd befolkning af 100,000 menniskor och i hela sitt näringslif alltmera uppgå i L. -- L. (af Slav. lipa, lind) har uppstått ur ett slaviskt nybygge från 900-talet. Som stad omtalas det i urkunderna redan år 1015 och införlifvades 1216 med markgrefskapet Meissen. Vid Sachsens delning 1485 tillföll L. den albertinska regentlinien. Sedan reformationen 1539 fullständigt genomförts i L., blef det ett hufvudsäte för den ortodoxa lutheranismen. Stadens välstånd sjönk i hög grad under trettioåriga kriget, under hvilket den belägrades och intogs fem gånger. Under de följande 100 åren höjde sig dess näringslif ansenligt, och särskildt öfverflyttades dit den tyska bokhandeln, som förut egt sitt centrum i Frankfurt am Main. Sjuåriga kriget (1756--63) medförde nya hemsökelser. Genom kontinentalsystemet (början af 1800-talet) tillskyndades L. såsom handelsplats icke obetydliga fördelar, men under åren 1812 och 1813 led det starkt afbräck genom tunga krigspålagor och ständig inqvartering af trupper. Den lyftning staden fått i våra dagar daterar sig från Sachsens anslutning till tullförbundet 1833 och öppnandet af jernvägen till Dresden 1839.
I L:s närhet hafva stått 3 märkliga slag. De två första, i hvilka segern tillföll svenska härar, utkämpades 1631 och 1642 vid den 10 km. från staden belägna byn Breitenfeld (se d. o.). Närmare staden utkämpades d. 18 och 19 Okt. 1813 det tredje, det väldiga slag (die völkerschlacht), som egentligen bröt Napoleon I:s makt. Sedan fransmännen d. 16 Okt. utstått strider vid Wachau, s. om L., och vid Möckern, n. om L., drog Napoleon sig tillbaka till en båge ö. om L., som betecknades af byarna Connewitz, Probstheida, Paunsdorf och Schönfeld samt af floden Parthe. Den 17 Okt. förflöt under gagnlösa underhandlingar. Napoleons hela styrka uppgick till 150,000 man. Den 18 anryckte de förbundna ryska, österrikiska, preussiska och svenska trupperna från alla sidor, tillsammans 270,000 man (hvaraf 18,000 svenskar). Från s. samt äfven v. om Pleisse framgick böhmiska armén (österrikare och ryssar) under Schwarzenberg, från ö. mot Paunsdorf och Schönfeld nordarmén (svenskar, ryssar och tyskar) under kronprinsen Karl Johan, förstärkt med en armékår af schlesiska armén (preussare), hvilken under Blücher ryckte fram från n. Vester om L. framfördes österrikiska kåren Giulay. Striden blef mycket het, oaktadt de olika anfallen utfördes utan tillräckligt sammanhang. Sachsarna och würtembergarna gingo under striden öfver till de förbundne. Under natten till d. 19 gick Napoleon tillbaka öfver Pleisse och Elster samt vidare vesterut, skyddad af kåren Macdonald, som till kl. 1 e. m. d. 19 betäckte återtåget och försvarade staden, hvilken dock stormades från norr och öster. Genom den förtidiga sprängningen af bron öfver Pleisse gick en del af Napoleons arriergarde förloradt. Striderna d. 16, 18 och 19 Okt. kostade Napoleon omkr. 60,000 man, oafsedt den förlust hans styrka led genom sachsarnas
Källa: Project Runeberg ·