Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd

emellertid under marskens bröllop ingick stämplingar att skilja honom från väldet, fråntog denne honom i Okt. s. å. Gestrikiand jämte Åsunda och Lagunda härad. Kort derefter öfverenskom han med höfvitsmannen på Stäkeborg, riddaren Nils Stensson (Natt och Dag), att återinkalla konung Erik. Men Karl Knutsson lät, då K. N. tillbakavisade alla förlikningsförsök, i Jan. 1439 midt i natten våldsamt gripa honom å gården Räfvelsta och föra honom till Örebro. K. N. måste afstå alla sina förläningar utom Viborg, afsvärja konung Erik och åter hylla Karl Knutsson som riksföreståndare. Han deltog sedermera i marskens underhandlingar med Nils Stensson. Men då dessa misslyckats, begaf han sig jämte sin son Karl till Viborg, hvarest han qvarstannade, till dess konung Kristofer kom in i riket. Kort efter dennes kröning framförde han sina klagomål (Okt. 1441) emot Karl Knutsson, som i förläning erhållit hela Finland. En förlikning blef dock bragt till stånd, enligt hvilken K. N. visserligen skulle afstå Viborg, men i dess ställe få Korsholms och Raseborgs län. Under förklarande att han aldrig skulle till Karl Knutsson öfverlemna Viborg återvände K. N. till Finland och afled på Viborg d. 29 April 1442, två dagar före den till öfverlemnandet bestämda dagen. -- K. N. var gift 1) med riddaren Johan Moltekes dotter Margareta, 2) med Margareta, dotter af konung Eriks ifrige anhängare holsteinaren Erik Krummedike. Det senare äktenskapet var troligen grunden till hans stora förkärlek för konung Erik och Danmark. Ända till det yttersta arbetade han också på vidmakthållandet af föreningen mellan de båda rikena och litade dervid hällre till list och underhandlingar än våldsamma åtgärder. Då han slutligen tillgrep sådana, dukade han under, till stor del emedan han saknade tillräcklig kraft och djerfhet och dessutom ej egde folkets kärlek, som Karl Knutsson i rikt mått åtnjöt. -- Af K. N:s barn må utom den ofvannämnde omtalas Johan Kristersson, som blef farfader till Gustaf Vasa, och Kristina, som vardt moder till ärkebiskop Jöns Bengtsson (Oxenstierna). K. H. K.

Kristi födelse, epoken för de kristna folkens nuvarande tidräkning. Denna epok sammanfaller med midnatten d. 31 Dec. år 753 efter Roms grundläggning. För åren före denna epok sättes f. Kr. ("före Kristi födelse"), för åren efter densamma åter e. Kr. ("efter Kristi födelse") omedelbart efter ordningsnumret. Dock brukas ofta vid datering af astronomiska observationer ett år med ordningsnumret 0, så att ordningsnumret för år före Kristi födelse blir en enhet mindre än vanligt, hvarvid i st. f. tecknet f. Kr. sättes ett minus-tecken framför årtalet. Epoken Kristi födelse infördes 525 af Dionysius den lille, hvilken antog, att Kristus blifvit född vid ofvan angifna tid (jfr Kronologi). Emellertid är det ej fullt klart huruvida Dionysius till första året i sin tidräkning valde det år, på hvilket enligt hans åsigt Kristus föddes, eller det närmast derpå följande. I hvarje fall är dock antagandet bevisligen oriktigt, enär Kristus föddes under Herodes den stores regering. Men denne konung dog redan våren 750 e. Roms gr., således år 4 f. Kr. I sjelfva verket tala flere vigtiga skäl för antagandet att den rätta tidpunkten för Kristi födelse är slutet af år 7 före den nu antagna epoken. Särskildt finner i detta fall berättelsen om de vise männens stjerna en otvungen förklaring förmedelst den ovanliga samt långvariga och upprepade konjunktion af planeterna Jupiter och Saturnus, hvilken egde rum nämnda år. Således skulle år 1885, om räkningen skedde från Kristi verkliga födelseår, ega ordningsnumret 1891. -- Frågan angående den exakta tidpunkten för Kristi födelse har framkallat en vidlyftig literatur. Bland nyare monografier må särskildt nämnas A. W. Zumpts "Das geburtsjahr Christi" (1869). Jfr äfven N. W. Ljungbergs uppsatser i "Framtiden" (bd III, IV och V, 1870, 71), professor Sattlers i München uppsats i denna fråga (öfvers. i "Finsk tidskrift", d. XV, 1883) samt S. G. Elmgren: "Rätta årtalen för Kristi födelse och död" (i "Öfversigt af Finska vetenskapssocietetens förhandl.", XXV, 1882--83). G. E.

Kristi förklaring. Se Förklaring.

Kristi förnedring. Se Förnedring.

Kristi himmelsfärdsdag. Se Himmelsfärd.

Kristi lags bröder. Se Böhmiska (och Mähriska) bröder.

Kristi lekamens fest l. Helga lekama dag (Lat. Corpus Christi, Fr. Fête-Dieu, T. Fronleichnamsfest), en af den romersk-katolska kyrkans största fester, instiftad till åminnelse af brödets förvandling i nattvarden. Festen firas torsdagen efter Trefaldighetssöndag. I en glänsande procession kringbäres under sånger och böner den invigda hostian, med hvilken derefter vid 4 särskildt uppförda altaren välsignelsen utdelas åt de fyra väderstrecken. De gator och hus, som processionen passerar, äro smyckade med uppställda ungträd, altaren, helgonbilder, mattor o. s. v. Upphofvet till festen var en vision, som priorinnan Juliana Falconieri i Liége enligt sägnen haft. Kristi lekamens fest firades första gången i Liége 1246, och påfven Urban IV, som varit ärkediakon i denna stad, påbjöd den 1264 såsom en allmän kyrkofest. Men afgjordt insteg fick den först efter Klemens V:s vid kyrkomötet i Vienne 1311 utfärdade bulla derom. Sedan 1830 är festen bortlagd i Frankrikes större städer. -- Jfr Helga lekamens gillet i Stockholm.

Kristina. 1. Församling (Kristine förs.) i Falun, Vesterås stift, Falu kontrakt, hade vid 1883 års slut 5,765 innev. -- 2. Församling (Kristine förs.) i Jönköping (se d. o.). -- 3. Församling (Kristine förs.) i Göteborg, är sedan d. 1 Maj 1883 en af stadens sex territorialförsamlingar. Den utgör ett regalt pastorat (med "jus praesentandi") af 2:dra kl., Göteborgs domprosteris södra kontrakt. Kyrkan är gemensam för denna och Tyska församlingen, som numera också är ett eget pastorat. Förut var Kristine församling icke territoriel, delad å två afdelningar med hvar sin pastor, en svensk och en tysk. Folkmängden vid 1883 års slut utgjorde