Sida 730
Lippe, Leopold, grefve zur L.-Biesterfeld-Weissenfeld auf See
är i oafbruten verksamhet, och emedan man kan från en punkt ofvanför kratern (hvilken befinner sig på sidan nedanför toppen), när vinden blåser från observatorn, timtals iakttaga företeelserna i kratern. Salina (23 qvkm.; omkr. 5,000 innev.) består af tvänne höga, slocknade vulkaner, är ytterst fruktbar och producerar det bästa malvasiavin. -- Öarna kallades af greker och romare Hephaestiades l. Vulcaniae insulae, på grund af deras förmodade förbindelse med Vulcanus, Liparenses, efter en mytisk konung Lipara, och AEoliae insulae, emedan de ansågos vara AEolus' hemvist. Hufvudön, Lipara, äfvensom Hiera (Volcano) och Didyme (Salina) erhöllo i 6:te årh. kolonister från Knidos och Rhodos. Öarna tillhörde sedan athenare, kartager, romare och sarasener, hvilka sistnämnda fördrefvos derifrån i 11:te årh. af normanderna. Ferdinand den katolske förenade dem med Sicilien.
Liparit l. qvarts-trakyt, petrogr., en vulkanisk, hård, finkornig till nästan tät bergart, som förekommer på Lipariska öarna, i Ungern, i Siebenbürgen, på Island m. fl. st. Den är icke känd bland nutida vulkaners lavor. E. E.
Liparocele (af Grek. liparos, fet, och kele, bråck), fettbråck. Detta bråcks innehåll är endast en fettkluns, som trängt ut genom en bråckport, vanligast i linea alba på buken. F. B.
Lipemi (af Grek. lipos, fett, och haima, blod), fetthaltigt blod, förekommer stundom vid fettsot, stundom äfven vid sockersjuka. F. B.
Lipezk, stad i ryska guvern. Tambov, vid jernvägslinien Riga-Volga och föreningen af floderna Ljeznoi Voronesj och Lipovka. Omkr. 14,500 innev. Mineralkällor.
Lipinski, Karol Józef, polsk violinist, f. 1790, d. 1861, var till största delen avtodidakt, men blef dock redan 1810 konsertmästare i Lemberg. 1817 studerade han i Italien Paganini. 1839 blef han konsertmästare i Dresden samt erhöll 1861 pension. Han var berömd för sin stora ton, den han tillskref tidigare öfningar på violoncell. På framgångsrika konstresor väckte han uppseende i Ryssland, Frankrike, England och Italien. Bland hans diverse violinkompositioner spelas ännu ej sällan hans militärkonsert. L. utgaf äfven en samling galiziska folkmelodier. A. L.
Lipom (af Grek. lipos, fett), med. Se Fettsvulst.
Lipomatosis (af Grek. lipos, fett), fettsot. Se Bantingska kuren och Korpulens.
Lipotymi (Grek. leipothymia, vanmakt), med. Se Melankoli.
Lippe (till skilnad från furstendömet Schaumburg-Lippe stundom kalladt Lippe-Detmold), ett till Tyska riket hörande furstendöme med en areal af 15222 qvkm., bildar, om man frånser tre mindre enklaver i Westfalen, ett tämligen afrundadt helt, som på tre sidor begränsas af preuss. prov. Westfalen (regeringsområdet Minden) och i ö. och n. ö. af preuss. regeringsområdet Kassel, waldeckska grefskapet Pyrmont och delar af prov. Hannover. Större delen är bergig, i synnerhet i s., der Teutoburgerwald med sina förgreningar stryker fram. Hufvudfloderna äro Weser, som på en kort sträcka bildar gräns i n., och dess bifloder Werre, Exter, Kalle och Emmer. L. hör till de skogrikaste trakter i Tyskland, och skogarna vårdas omsorgsfullt. Hufvudnäringar äro landtbruk och ladugårdsskötsel. Innevånarna, 120,246 (1880), deraf 115,545 protestanter, äro af nedersachsisk-westfalisk stam och tala plattyska. För folkbildningen sörja 2 gymnasier, 1 lärareseminarium, 5 latinskolor, 3 flickskolor samt 112 evangel. och 5 katolska folkskolor. Furstendömet har 7 städer, af hvilka Detmold, hufvudstaden, och Lemgo äro de största. Enligt författningen af d. 6 Juli 1836 är L. en konstitutionel och ärftlig monarki. I spetsen för regeringen står en kabinettsminister. Enligt vallagen af d. 3 Juni 1876 äro alla män öfver 25 år politiskt röstberättigade och indelas efter förmögenheten i 3 klasser, af hvilka hvar och en utser 7 deputerade till landtdagen. Budgeten för 1884 upptog inkomsterna till 976,420 mark och utgifterna till 997,856 mark; skulden uppgick s. å. till 1,063,809 mark. L. sänder 1 representant till tyska riksdagen och har 1 röst i förbundsrådet. Dess matrikularbidrag utgjorde för 1884--85 175,668 mark. Dess krigsstyrka bildar en bataljon af 6:te Westfaliska infanterireg. -- Historia. Stamfader för den nu regerande ätten, en af de äldsta i Tyskland, var Bernhard I (1128--58), hvilken erhöll en förläning af kejsar Lothar och kallade sig herre till L. Bernhard VIII (d. 1563) var den förste, som kallade sig grefve af L. Hans son Simon VI införde den reformerta bekännelsen, hvilken sedan förblifvit den öfvervägande. Denne delade 1613 L. mellan sina tre söner, af hvilka den äldste, Simon VII, blef stamfader för hufvudlinien (Detmold), Otto för linien Brake, hvilken utslocknade 1709, och Filip, som 1640 ärfde en stor del af grefskapet Schaumburg, för linien Bückeburg l. Schaumburg (se Schaumburg-Lippe). 1789 erhöll grefven af L. riksfurstlig värdighet. Genom anslutning till Rhenförbundet 1807 blef L. själfständigt. 1815 blef det medlem af Tyska förbundet. Författningen af d. 6 Juli 1836 ändrades 1848 och 1849 i liberal riktning. Vid utbrottet af kriget 1866 slöt L. sig till Preussen och biträdde sedan det Nordtyska förbundet. Emedan den nuvarande fursten Voldemars äktenskap är barnlöst och han eger endast en ogift broder, Alexander (f. 1831), tyckes hufvudlinien af huset L. vara nära att utslockna.
Lippe, biflod från h. till Rhen i Westfalen, upprinner nära Lippspringe på Teutoburgerwald och mynnar ut i Rhen vid Wesel. Från Lippstadt är den med tillhjelp af slussar farbar för mindre fartyg. Längd 255 km.
Lippe, Leopold, grefve zur L.-Biesterfeld-Weissenfeld auf See, preussisk politiker, f. 1815, blef i Mars 1862 justitieminister i furst Hohenlohe-Ingelfingens konservativa ministèr samt i Maj s. å. tillika kronsyndikus och medlem af landtdagens "herrenhaus". Då Bismarck öfvertog ledningen af den preussiska politiken (Sept. s. å.), behöll L. justitieministersportföljen och ledde på hösten 1864 såsom
Källa: Project Runeberg ·