Sida 746
Lithou, Gustaf
äfven musikaliskt arbete samt teckningar, hvilka icke äro att efter sitt hufvudsakliga ändamål betrakta såsom konstverk. (Ang. efterbildning af konstverk gäller särskild lag af d. 3 Maj 1867. Jfr denna med k. förordn. d. 10 Aug. 1877 och k. kung. d. 4 Febr. 1881.) Deremot skyddas enligt svensk rätt icke det muntligt uttalade ordet i och för sig mot offentliggörande af åhörares anteckningar. Den literära eganderätten innebär äfven uteslutande rätt att inom riket utgifva öfversättning af skriften till de andra skandinaviska språken och, under vissa förutsättningar, jämväl till öfriga språk. Eganderätten till en öfversättning från främmande språk är skyddad, men derigenom förhindras ej annan person att verkställa ny öfversättning, så vida ej författarens rätt derigenom kränkes. Den literära eganderätten skyddar mot mångfaldigande genom tryck, s. k. eftertryck, således äfven medelst gravyr, litografi o. d., men icke mot afskrifning och efterbildning medelst fotografi o. d. -- Eganderätten tillkommer författaren eller hans rättsinnehafvare. Utgifvare af periodisk skrift äfvensom af skrift, som består af sjelfständiga bidrag från särskilda medarbetare, anses vara egare af de literära alster, som der inflyta, men utan rätt att särskildt utgifva dem. Författaren eger, sedan ett år förflutit efter bidragets offentliggörande, sjelf utgifva detsamma. Författarens rättsinnehafvare kan en person vara dels på grund af öfverlåtelse (jfr Förlagsrätt), dels genom rättens lagenliga öfvergång efter författarens död. Literärt alster, som otryckt finnes i en författares, hans enkas eller arfvingars ego, må icke för gäld tagas i mät eller vid konkurs öfvergå till borgenärer. Den på författareskapet grundade eganderätten varar under författarens lifstid och femtio år efter hans död. Är skriften utgifven utan angifvet eller med diktadt namn eller efter författarens död eller af vetenskapligt samfund med uteslutande af personlig eganderätt, så gäller eganderätten femtio år efter första utgifvandet. Literär eganderätt är egentligen stadgad endast med afseende å skrift af svensk medborgare. Såsom sådan betraktas äfven hvarje författare, hvilkens verkliga namn icke uppgifvits, då hans arbete af svensk förläggare utgifvits, och annat förhållande ej ådagalägges. Genom internationella öfverenskommelser kan emellertid den literära eganderätten erhålla vidsträcktare betydelse, så att jämväl utländingars literära arbeten inom riket åtnjuta eganderättsskydd och att öfversättningar ej äro tillåtna utan vederbörande rättsinnehafvares medgifvande, likasom ock svenska arbeten i de främmande landen njuta samma förmån. Sådana öfverenskommelser gälla numera mellan Sverige å ena sidan samt Norge (k. k. d. 16 Nov. 1877), Danmark (deklar. af 27 Nov. 1879), Frankrike (d. 15 Febr. 1884) och Italien (d. 9 Okt. 1884) å den andra. - Den, som utan vederbörandes tillåtelse eller i strid mot aftal genom tryck offentliggör skrift, så länge stadgad skyddstid derför ännu ej förflutit, ådrager sig ansvar för eftertryck. Påföljden deraf är böter, skadestånd och upplagans förbrytande till målseganden. Citat och referat, uppsatsers aftryckande i en periodisk skrift ur en annan med angifvande af källan samt intagande af en skrift eller del deraf i ett samlingsverk, som är afsedt för bruk vid gudstjenst, undervisning eller dylikt, äro emellertid icke att hänföra till eftertryck. -- Eganderätten till ett dramatiskt eller musikaliskt dramatiskt arbete innebär särskildt, att ingen må utan vederbörandes tillstånd offentligen å skådebanan uppföra arbetet före skyddstidens slut, d. v. s. förrän fem år efter författares eller öfversättares död, då denne gifvit sig tillkänna, och eljest efter arbetets första uppförande eller offentliggörande genom tryck. K. H. B.
Lithander, Karolina, sångerska, föddes, jämte sin tvillingsyster, Eva, d. 28 Aug. 1807 vid Karlberg, der fadern var lektor vid krigsakademien. Båda systrarna studerade piano för Passy och sång för Craelius, konserterade vid 11 års ålder samt gjorde derefter jämte fadern, som äfven försökte sig som tonsättare, konstresor till Köpenhamn, Hamburg och Berlin, hvarest de studerade sång för fru Schulze och afslogo ett anbud om anställning vid Königstädterteatern. Evas konstnärsbana bröts af sjuklighet, men Karolina utbildade sig vidare och blef hedersledamot af sångakademien. Återkommen till Sverige, gifte hon sig 1837 med konsul Konrad Stål i Norrköping. Hon dog d. 16 Mars 1880. A. L.
Lithargyrum, blyglete, blyoxid, silfverglitt, kem. Se under Bly.
Lithauen, lithauisk. Se Litaven, Litavisk.
Lithiasis (Grek., af lithos, sten), med., stenpassion. Se Blåsesten.
Lithion och lithium. Se Litium.
Lithopaedion (af Grek. lithos, sten, och paideion, foster), ett till en stenartad kalktvålmassa förvandladt foster, som utvecklat sig utanför lifmodern (extra-uterint hafvandeskap) och, sedan det dött, förlorat allt sammanhang med moderns blodkärlsystem samt blifvit inkapsladt i en cysta. Om det ej genom operation bortskaffas, kan det i detta tillstånd qvarligga under åratal i moderns buk. F. B.
Lithospermum Tourn., stenfrö, perlgräs, bot., ett örtslägte inom nat. fam. Boragineae Juss., kl. Pentandria L. I Sverige finnas två arter, L. arvense L. och L. officinale L., hvilka hafva upprätta, styfva stjelkar med smala, något sträfhåriga blad och hvita sambladiga, trattlika blommor med femflikiga kronor, hvilkas pipmynning har fem håriga eller vårtiga knölar eller veck. Frukterna äro mycket hårda, antingen släta, glänsande eller rynkiga och glanslösa smånötter, sittande fyra tillsammans och fästa med en platt yta i fodrets botten. L. arvense är ett vanligt åker-ogräs, hvars rot är rödaktig och skall kunna användas till sminkning. Den andra arten är mer sällsynt och förekommer vanligast bland buskar i skärgården. Dess frukter hafva förr användts i stenlidanden samt andra urinvägarnas sjukdomar. O. T. S.
Lithou, Gustaf, skald, föddes i Limingo, Österbotten, d. 25 Mars 1692 och fick studera i Upsala, der han egnade sig företrädesvis åt
Källa: Project Runeberg ·