Sida 46
Kritsystemet, geol., är det yngsta af de mesozoiska systemet och har fått sitt namn efter den deri på åtskilliga ställen uppträdande bergarten krita
kritbildningar marina. Vid Ciply, nära Mons, och vid Maestricht finnes en bildning (ofta kallad tuffkalk) yngre än den vanliga kritan. Den är mycket rik på fossil, bl. a. äfven koraller, som annars äro sällsynta, och ödlor af slägtet Mosasaurus. Hilssandstenen i norra Tyskland tillhör Neokom, plänerkalken Turon och Senon, qvadersandstenen i Sachsen och Böhmen hufvudsakligen Cenoman, den hvita skrifkritan (med flintbållar) i England, Frankrike och norra Tyskland Senon.
Äfven i landen kring Östersjön finnas kritaflagringar, af hvilka de i Skandinavien förekommande förtjena att särskildt omnämnas. Här finnas ej bildningar äldre än Senon-etagen. På Möens klint finnes skrifkrita med flintbållar och Belemnitella mucronata, Ananchytes ovata m. fl., för Senon utmärkande fossil. Kritlagren hafva der varit utsatta för våldsamma rubbningar samt äro stundom nästan resta på kant och med lösa jordlager inpressade emellan sig. På Stevns klint på Själland ligger deremot skrifkritan nästan vågrätt, men är der ej den yngsta kritbildningen. Den öfverlagras nämligen först af ett obetydligt lerlager och ett likaledes föga mäktigt lager af en något hårdare kalksten utan flinta samt med andra fossil än skrifkritans. Öfverst ligger en mäktig kalksten, kallad limsten, som till stor del består af söndergrusade fossil, med vågformigt böjda lager af oftast gråaktig flinta. Fossilen äro delvis olika skrifkritans. Belemniter saknas helt och hållet; Ananchytes ovata ersättes af A. sulcata o. s. v. Det öfver skrifkritan i Stevns klint liggande obetydliga lagret af hårdare kalksten uppträder inne i landet vid Faxe med betydlig mäktighet såsom korallkalk med en stor mängd fossil, bland hvilka Nautilus danicus och arter af krabbslägtet Dromia förtjena nämnas. Belemniter saknas äfven här. Faxekalken är nära förbunden med limstenen, och såsom en eqvivalent till dem kan ock anses den s. k. Saltholmskalken, en hårdare eller lösare, tät kalksten med flintlager och samma fossil som limstenens. Saltholmskalken förekommer hufvudsakligen på östra Själland, Amager och Saltholm. Faxekalken, limstenen och Saltholmskalken tillhöra en yngre underafdelning än Senon, som fått namnet "etage danien" l. den yngre kritan, utmärkt bl. a. genom saknaden af belemniter. Denna yngre krita finnes ock i Jylland. -- I sydvestra Skåne finnas samma kritbildningar som i Danmark: skrifkrita (Tullstorpskrita Angelin) vid Qvarnby, Tullstorp, Jordberga m. fl. st., Faxekalk (korallkalk) och limsten vid Annetorp, Saltholmskalk vid Limhamn, Östra Torp, Lilla Hörsta nära Landskrona m. fl. st. Säkerligen bildar kritsystemet underlaget under de lösa jordlagren i denna del af Skåne; dess mäktighet är obekant, men öfverstiger dock säkert 150 m. I trakten kring Ystad hafva kritsystemets aflagringar ett helt annat skaplynne. Bergarten är oftast s. k. Köpinge sandsten eller sandkalk utan flinta. Dess mäktighet är betydlig, enär man ännu vid 390 m. djup ej lär genomborrat densamma. Underordnadt finnes ett konglomerat, som utgöres af bitar af silurisk skiffer, sammanbundna af vanlig sandkalk. Der förekomma de äldsta kritbildningarna i Skåne, hufvudsakligen utmärkta af ett par belemniter af slägtet Actinocamax (A. verus och A. westphalicus), hvilka i Sverige äro funna endast derstädes. Dessa lager tillhöra understa delen af Senon-etagen och öfverlagras af lager med A. subventricosus (eller A. mammillatus), dessa äfven förekommande i nordöstra Skåne. Den vid Köpinge m. fl. st. uppträdande s. k. sandkalken eller grönsanden visar sig genom Belemnitella mucronata, Ananchytes ovata m. fl. tillhöra yngre Senon och motsvarar skrifkritan (Tullstorpskritan) i sydvestra Skåne, trots bergartens olikhet. Bland de många öfriga fossilen torde böra nämnas Ammonites Stoboei. Äfven växtlemningar, som annars i Sverige äro sällsynta, finnas här; allmännast är Dewalquea Nilssoni, trol. en ranunculacé. På Bornholm finnas kritbildningar, som närmast sluta sig till de äldsta i Ystadstrakten. I nordöstra Skåne och i Bleking hvilar kritsystemet på urberget och består vanligen af s. k. gruskalk eller Ignabergakalksten, d. v. s. en mer eller mindre fast kalksten, bestående af gröfre eller finare kalkkorn. Stundom finnas bland kalkkornen äfven qvartskorn (Ifö) och smärre stenar. Sandkornen kunna h. o. h. ersätta kalkkornen, så att en sandsten uppkommer (Åhus). Flinta förekommer sällan och i ringa mängd; den är spräcklig: svart, med hvita prickar. Lager med såväl Belemnitella mucronata som Actinocamax subventricosus finnas utan någon petrografisk skilnad emellan dem. Fossil äro mycket allmänna; de nämnda belemniterna, arter af Ostrea (O. auricularis m. fl.), Pecten, Magas (M. costatus och M. spathulatus), Crania (C. nummulus l. Brattingsborgspenningen, C. Ignabergensis) jämte en mängd andra. I lösa block finnes kritsystemets flinta längs Sveriges vestkust.
Äfven i de arktiska landen finnas aflagringar tillhörande kritsystemet, nämligen på Grönland (halfön Nugsuak och ön Disko), innehållande hufvudsakligen en rik landflora, som blifvit undersökt af Heer, under det att marina djurlemningar hvarken äro talrika eller väl bevarade. Mellersta Europas Neokom motsvaras på Grönland af Komelagren, med en flora, som antyder ett subtropiskt klimat (21--22° C.) och öfverensstämmer med den samtidiga i Europa. Ormbunkar (särskildt många arter af slägtet Gleichenia), cycadéer och barrträd utgöra hufvudbeståndsdelarna i floran, hvaremot dikotyledonerna äro representerade af blott en enda art, en poppel (
Källa: Project Runeberg ·