Sida 635
Lifförsäkring ...
riktning finnes ännu icke mellan de svenska bolagen, sannolikt på den grund att utsigterna för Sveriges invecklande i krig ej varit synnerligen stora under den tid lifförsäkringen hos oss bedrifvits i någon nämnvärd skala.
Lifförsäkringen, såväl som öfriga grenar af försäkringsväsendet, har hitintills i vårt land rört sig i fullkomligt fria former, och lagliga bestämmelser hafva så godt som helt och hållet saknats. På grund af en från den år 1875 bildade Försäkringsföreningen till K. M:t ingifven skrift fick emellertid år 1881 landshöfding C. A. Sjöcrona i uppdrag att afgifva fullständigt förslag till författningar i ämnet. Hans förslag finnes affattadt i ett d. 7 Juli 1883 afgifvet betänkande, men har ännu ej (1885) ländt till någon åtgärd från statsmakternas sida. G. L.
Lifgardesbrigaden inrättades år 1847 och omfattar Svea lifgarde och Andra lifgardet samt Lifgardet till häst (dessa regementen hörde förut till 4:de militärdistriktet). Ingen aflöning finnes anslagen för brigadchefen, och denna befattning har innehafts af någon kunglig person eller af generalbefälhafvåren i 4:de militärdistriktet. C. O. N.
Lifgardet till häst (n:r 1) är ett värfvadt, i Stockholm förlagdt kavalleriregemente, som leder sitt ursprung från den kår lätta dragoner om 150 man, som 1770 uppsattes i Finland. 1773 ökades kåren till 250 man (5 sqvadroner), fick namnet Lifgardet till häst och förlades delvis i Stockholm, delvis i Finland. Efter att flere gånger hafva vexlat namn fick det 1806 sitt nuvarande namn, ökades 1815 till 375 man och 1831 till 400 samt sattes 1844 på 4 sqvadroner. Dess personal utgör f. närv. (1885) 23 officerare, 13 civilmilitärer, 29 underofficerare och trumpetare med underofficers grad samt 400 man med 384 nummerhästar. Sedan 1797 har konungen varit regementets chef. C. O. N.
Lifgeding (T. leibgedinge) kallades i Sverige i äldre tider de områden, som anvisades en enkedrottning till underhåll för hennes lifstid. De innehades såsom län under kronan, men förvaltades af innehafvarinnan efter eget godtfinnande. Följande enkedrottningar hafva haft lifgeding: Dorotea, som hade Örebro hus med Nerike och Värmland; Katarina Stenbock, som hade Strömsholms gård med Snefringe härad, Munktorps, Bergs och Kolbäcks socknar, Finholms gård med Säby och Rytterne socknar, Tynnelsö och Magerö gårdar med Öfverselö och Ytterselö socknar samt Tosterön, Kongsberga gård med Fogdö, Vansö och Helgarö socknar, del i Vester-Silfverbergverket samt Drottningholm och Solna socken; Karin Månsdotter, som innehade Liuksiala gård i Finland; Gunilla Bielke, som hade Gefleborgs slott och län; Kristina, Karl IX:s enka, Veckholm och Tynnelsö slott med län, Gefle stad och slott samt Gestrikland, Örbyhus med Tierps och Tolfta socknar, Vendels härad, Elfkarleby och Vestlands socknar samt Elfkarleby laxfiske; Maria Eleonora, som hade Linköping och Eksjö, Norsholm, Bråborg och Kongsbro med derunder såsom län lydande 112 1/2 socknar i Östergötland och Småland. Drottning Kristina fick, då hon 1654 nedlade kronan, Norrköpings stad och slott, Gotland, Öland och Ösel, Wolgast och åtskilliga områden i Pommern, Wismar, Poel och Neukloster såsom "underhållsland". De ansågos gifva en årlig afkastning af 240,000 rdr. Hedvig Eleonora, Karl X:s enka, innehade såsom lifgeding Gripsholm, Eskilstuna, Strömsholms och Vadstena län. De återföllo till kronan 1715, ehuru de först 1719 åter indrogos under den allmänna förvaltningen. Det var det sista lifgedinget. Genom 1720 års R. F., § 38, förbjöds utdelning af lifgeding i form af län och land. J. Fr. N.
Lifgrenadier-regementena. Se Första lifgrenadier-regementet och Andra lifgrenadier-regementet.
Lifhult (se Hult), skeppsb., kallas den garneringsplanka, som ligger närmast öfver waterbordet. Utföres byggnaden af jern, gifver man namnet lifhultsplåt åt den garneringsplåt, som är fastnitad vid kontraspantens innersida och med sin underkant hvilar på waterbordsplåten, till hvilken den är förbunden med ett vinkeljern. J. G. B.
Lifkompani och lifsqvadron kallas första kompaniet och första sqvadronen vid hvarje infanteri- och kavalleriregemente och kår i svenska armen. Från äldre tider var såväl i Sverige (till 1833 års lönereglering) som i flere andra land regementschefen tillika chef för första kompaniet eller sqvadronen och åtnjöt inkomsten af denna befattning, hvaraf benämningen torde härleda sig. Kompaniet fördes i regementschefens ställe af en kapten-löjtnant eller stabskapten (jfr Kapten). C. O. N.
Lifkosaker. Se Kosaker, sp. 1422.
Lifland. Se Livland.
Lifmoder (Lat. uterus, Grek. hystera), anat., det organ, i hvilket hos däggdjurshonor och hos qvinnan ägget såsom foster utvecklas från befruktningen till födelsen. Hos qvinnan har lifmodern den form, som bilderna visa, fig. 1 till det
Fig. 1.
yttre och med alla bihang samt fig. 2 i genomskärning och i större skala. Lifmodern är platt, framifrån-bakåt, så att bredden är vid pass 2 gånger tjockleken. Hennes ställning i bäckenet är ungefär den, som synes af figg., men hon är svagt böjd, med konkaviteten framåt, och nedre delen (halsen, h) öfvergår med än starkare krökning i moderslidan (s). I sin ställning mellan urinblåsan (fram) och ändtarmen (bak) hålles hon rörlig dels af de från båda kanterna utgående
Källa: Project Runeberg ·
