Sida 157
Kursk ...
de fleste muhammedaner. Stadens läge vid den stora handelsvägen från Konstantinopel öfver Brussa, Afium-Karahissar och Konia till Aleppo och Bagdad, till hvilken från vester ansluter sig vägen från Smyrna, har gjort K. till en liflig handelsstad, ehuru omsättningen nu är mindre än förr. Från staden utföras hufvudsakligen ull, gethår, frukt, galläpplen, opium och sjöskum (från trakten kring Eski-Sjer). -- I K. slöt d. 5 Maj 1833 sultan Mahinud II fred med Muhammed Ali i Egypten, då han till denne afträdde hela Syrien.
Kutais. 1. Guvernement i ryska generalguvernementet Kaukasus, vid östra stranden af Svarta hafvet, begränsas af kustdistrikten Suchum och Batum, hvilka 1882 förenades med K., samt i det inre af guvernementen Terek och Tiflis. Areal 20,661 qvkm. (med Suchum och Batum 36,263). Landet frambringar både säd och vin samt har dessutom stora skogar och, i närheten af hufvudstaden, rika stenkolslager. Floden Rion, som utfaller i Svarta hafvet, är segelbar. En ännu vigtigare samfärdsled bildar Poti--Tiflis-jernvägen. Industrien är icke obetydlig. Befolkningen, som 1882 uppgick till 851,173 pers. (deraf i Suchum och Batum 156,633), utgöres af georgier och armenier. -- 2. Hufvudstad i nämnda guvernement, vid floden Rion och Poti--Tiflis-jernvägen, har liflig handel och omkr. 13,000 innev. jämte en rysk garnison. I K., hvilket ligger på samma plats som Kolchis' gamla hufvudstad Kytea, tog enligt de abchasiska krönikorna konung Leon sitt residens år 722. Senare (1027--72) uppförde konung Bagrat der en präktig kyrka, hvilken förstördes af turkarna 1692. Några gamla fästningsruiner vid flodstranden äro minnen af ryssarnas fälttåg 1770. S. A. L.
Kutan (af Lat. cutis, hud), hörande till huden.
Kutschke-sången (Kutschkelied), en tysk soldatvisa, som sjöngs under det fransk-tyska kriget 1870--71 och börjar med verserna: "Was kraucht dort in dem busch herum? Ich glaub', es ist Napolium!" -- Visan tillskrefs en infanterist Kutschke. Någon sådan person fanns emellertid icke, och det röjdes, att författaren var regementspastorn H. A. Pistorius (död 1877).
Kutsjuk-Kainardji, by i norra Bulgarien, 23 km. s. ö. om Silistria, historiskt bekant genom den fred, som Katarina II i Ryssland der afslöt med sultan Abdu-l-Hamid d. 21 Juli 1774. Fördraget förklarade Krim, Jedisan, Budjuk och Kuban oafhängiga af Porten, medgaf ryssarna fri segelfart på Svarta hafvet samt rätt att göra föreställningar hos ottomanska regeringen till förmån för furstendömena Moldau och Valakiet samt för de kristne inom Turkiet. Derjämte afträddes till Ryssland Kinburn, Jenikale, Kertj, Azov och Kabarda. Denna fred lade grunden till Rysslands öfvermäktiga ställning i sydöstra Europa.
Kuttenberg (Tsjech. Kutná Hora), bergsstad i Böhmen, s. ö. om Prag, vid österrikiska nordvestbanan. 13,154 innev. (1880). En bland de märkligaste bland stadens många monumentala byggnader är det s. k. "Wälscher hof", fordom konungaresidens och myntort, der de första groschen-mynten uppgifvas hafva blifvit slagna. De 1237 upptäckta, fordom mycket rika silfvergrufvorna, hvilka blefvo orsaken till K:s uppblomstring, lemna nu endast bly.
Kutter, skeppsb., ett mindre, enmastadt fartyg med mycket skarp bottenform samt stort djupgående, synnerligast akter. Masten står vertikalt, och utliggaren (bogsprötet) ligger
horisontalt. Kuttern för följande segel: ett stort bomsegel, ett gaffeltoppsegel, en stagfock samt en klyfvare, hvarjämte någon gång begagnas så kallad flygande jagare (se den stora fig.), äfvensom bredfock (se fig. till venster) eller ock spinnaker (se fig. till höger). J. G. B.
Kutter-brigg, skeppsb., ett förr brukligt slag af brigg (se d. o.), som skilde sig från den nu förekommande briggen deri att masterna voro betydligt höga, hvarigenom kutterbriggen fick höga undersegel samt stort briggsegel. J. G. B.
Kutusov (K.-Smolenskij), Michail Laurionovitj Golenitjev, rysk generalfältmarskalk, f. 1745, deltog 1764--70 i striderna med polackerna och derefter i kriget med Turkiet, efter hvars slut han kom att tillhöra Suvorovs omgifning och blef en trogen anhängare af dennes krigskonst. I det 1787 å nyo uppblossande kriget med Turkiet tog K. en verksam del och blef en bidragande orsak till att turkarna måste afsluta freden i Jassy 1792. Han lemnade kort derefter krigstjensten och användes i diplomatiska värf, men kallades 1805 af kejsar Alexander I till befälhafvare för den armé, som afgick att tillsammans med österrikarna bekriga Napoleon I. I slutet af Nov. s. å. skedde de båda arméernas förening. K. fick högsta befälet, ryckte på kejsar Alexanders befallning fram till Austerlitz för att kringgå och besegra Napoleon, men blef sjelf i grund slagen d. 2 Dec. Sedan fick han befäl i Moldau, men hemkallades efter det misslyckade anfallet på Braila i April 1809. Då förhållandet till Frankrike blef alltmera spändt och ryska regeringen ville hafva slut på kriget med Turkiet, sändes K.
Källa: Project Runeberg ·
