Lagerlöf

Lagerlöf, Petrus, skald, latinsk vältalare, föddes d. 4 Nov. 1648 i Östanås by, Sunne socken af Värmlands län. Fadern var komministern M. P. Schivedius (från Skifved i Grafva socken nära Karlstad). Dennes 11 barn antogo namnet Lagerlöf. L. blef student i Upsala 1665, väckte vid 20 års ålder uppmärksamhet såsom skald och vältalare på latin samt blef snart känd äfven bland utländska lärde. Han tog kandidatexamen 1675, men hans anspråkslöshet afhöll honom från att promoveras. Såsom guvernör för riksrådet Lars Flemings son reste L. 1679--81 med denne genom kontinenten och England samt antogs derefter till bibliotekarie och sekreterare hos M. G. De la Gardie. Genom den senares och Erik Lindskölds verksamma förord blef L. 1682 logices, 1684 poëseos och 1687 eloquentiæ professor vid Upsala universitet. Den 5 Juni 1695 (ej 1698) kallades han derjämte till rikshistoriograf. Död I Stockholm d. 7 Jan. 1699. -- I lyrisk begåfning var L. underlägsen Samuel Columbus, men öfverträffade honom i sorgfällig och mjuk språkbehandling. Främst bland L:s dikter står den intagande kärleksvisan Sång till Elfsandra, hvars stämning, strofbyggnad och melodi sedan lånades af en mängd poeter ända till fru Nordenflycht. Äfven må erinras om den concetti-artade dikten Hvad kärleken är. För öfrigt innehåller samlingen af hans vitterhetsarbeten mest tämligen enformiga graf- och bröllopsqväden. Psalmerna 328 och 332 i 1819 års psalmbok äro af L. öfversatta från tyskan. I den delvis tryckta latinska afhandlingen Introductio brevis ad poësin suecanam uppträdde han mot Stiernhielms försök att skrifva svensk vers efter antika positionslagar. L. försökte sig äfven med en indelning af ”artes humaniores” och utgaf 1694--95 disputationer i svensk rättstafning, i hvilka han utdömde vokalfördubbling. Såsom rikshistoriograf fick L. i uppdrag att utarbeta texten till Dahlbergs ”Suecia antiqua et hodierna”, men medhann endast omkr. 100 foliosidor (svensk och latinsk text). Verklig storhet nådde han såsom vältalare på det gamla romarespråket; han står der vid sidan af eller näst efter Upmark-Rosenadler. L:s latinska Orationes, programmata ac carmina varia utgåfvos 1780 af S. Älf, hans svenska skaldestycken 1859 af P. Hanselli i ”Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare” o. s. v., 4:de bd.