Lägersmål

Lägersmål, jur., är i vidsträckt mening liktydigt med oloflig köttslig beblandelse. I en inskränktare och vanligare bemärkelse betecknar detta ord sådant olofligt umgänge, som ej utgör blodskam, hor eller våldtägt (se dessa ord). Samtliga de nordiska strafflagarna innehålla straffbestämmelser för den, som lägrar afvita qvinna eller flicka, som ej uppnått en viss ålder (i Sverige och Norge femton år, i Danmark, under förutsättning att gerningsmannen kan anses hafva förfört flickan, aderton år), för lärare och uppfostrare, hvilka föröfva lägersmål med barn, som de hafva till undervisning eller uppfostran, för förmyndare, som lägrar sin myndling, samt för tjensteman eller betjent vid straffanstalt, sjukhus eller annan dylik inrättning, hvilken gör sig skyldig till lägersmål med en der intagen qvinna. Se i öfrigt Lönskaläge. -- Äfven i civilrättsligt afseende medför under vissa förhållanden ett lägersmål juridiska verkningar. Enligt svensk och finsk rätt gäller det, att, om någon lägrar sin fästeqvinna, »då är det ett äktenskap», nämligen ett s. k. ofullkomnadt äktenskap (se Äktenskap). För att alla ett äktenskaps rättsverkningar skola inträda, erfordras dock vigsel, och hvar och en af parterna kan påyrka, att äktenskapet skall fullkomnas dermed. Vägrar den andre att låta viga sig, kan den, som önskar vigsel, erhålla en dom, hvarigenom han eller hon förklaras för den motvilliges äkta maka och njuter sedan giftorätt i dennes bo. När egentlig fästning ej egt rum, men mannen dock gifvit qvinnan äktenskapslöfte, uppkommer genom lägersmål icke omedelbart ett äktenskap, men väl en rätt för qvinnan att fordra förbindelsens fullbordande genom vigsel. Vägras vigsel, kan äfven i detta fall qvinnan blifva af domstol förklarad för mannens äkta maka. Jämväl enligt dansk och norsk rätt medför lägersmål med qvinna, hvilken man gifvit äktenskapslöfte, en förpligtelse till äktenskap. Dock förutsattes det, att mannen fyllt tjugofem år, att qvinnan är »oberyktad», att hon ej är enka samt att den, af hvilken hon låtit lägra sig, ej varit hennes husbonde eller någon anförvandt, som denne haft i sitt hus. För öfrigt gör ett blott lägersmål ej tillfyllest, utan fordras det, att qvinnan blifvit hafvande. Domstol kan vid vite ålägga mannen att taga qvinnan till äkta. I Danmark är dessutom en förmyndare, som haft lägersmål med sin myndling, skyldig att gifta sig med henne. J. H-r.