Lagmansting

Lagmansting, jur., ting, som hölls under lagmannens ledning, och der lagmansrätt dömde. Ursprungligen höllos dessa ting för hela landskapet och kallades derför i äldre lagarna vanligast landsting (se d. o.). Lagmansting hölls derjämte redan enligt Magnus Erikssons landslag (midten af 1300-talet) en gång om året i hvarje härad inom lagsagan. Då de gamla landstingen sedermera (genom 1413 års stadga och Kristofers landslag) förvandlades till ett slags kunglig öfverdomstol (raefst), blef lagmanstinget uteslutande ett särskildt af lagmannen ledt ting, som på vissa tider hölls inom hvarje härad af lagsagan. Enligt Kristofers landslag (midten af 1400-talet) skulle sådant lagmansting i de särskilda häraden hållas en gång om året och oftare om så behöfdes. Tid efter annan inskränktes sedermera denna tingshållning. Enligt 1614 års rättegångsordning skulle lagmannen hvart tredje år hålla ting ("tingta") i alla lagsagans härad. Genom senare bestämmelser bortföllo lagmanstingen i de särskilda häraden, och det föreskrefs blott, att ett lagmansting skulle hållas i lagsagan hvart annat (1668 års stadganden) eller hvarje år (1680 års föreskrift). Enligt 1734 års lag skulle lagmansting i lagsagan hållas en gång om året -- i regel "emellan Bärtels och Michels dag" (24 Aug.--29 Sept.). Tinget skulle pålysas tre månader förut, hvarjämte konungens befallningshafvande skulle underrättas om dagen för dess hållande. Vid tinget skulle kronofogde eller länsman vara tillstädes. Jfr Lagman, Lagmansrätt, Lagsaga, Räfsteting. K. H. B.