Laman, egentligen llama [ljama], Auchenia lama, hör till lamaslägtet (Auchenia) inom kameldjurens ordning (Tylopoda) bland däggdjuren. Hon har svansens undre sida hårbevuxen samt huden på bröstet och frambenens knän naken och skroflig. Färgen vexlar högst betydligt, så att man träffar hvita, svarta, röda, rödbruna, mörkbruna, brokiga och fläckiga exemplar o. s. v. Djuret, som är hemma förnämligast i Peru, men äfven i Chile, och förekommer endast i tamt tillstånd, blir 1,8 m. högt till hjessan och 1,2 m. öfver bogarna. Som lastdjur användes laman mycket, mest att bära silfvertackor från Potosi till bokverken och lifsmedel m. m. till bergsfolket. 300,000 djur lära begagnas härtill. Oaktadt all vård och försigtighet dör en mängd lamadjur på vandringarna till kusten, emedan de icke fördraga det heta klimatet. En lama kan icke lastas med mera än 40 kg.; blir bördan tyngre, så lägger djuret sig och reser sig icke, förrän man minskat lasten. Lamadjuren gå, så lastade, 10 till 12 km. om dagen, beta derunder vid vägkanten, sprida sig öfver slätterna och klättra i bergen, men måste behandlas mildt, ty annars blifva de tredska och oanvändbara. Laman är som skapad för indianen, hvilken i sitt outtröttliga tålamod har lärt sig enda sättet att sköta detta egensinniga djur. Köttet af laman ätes gerna. Det af ettåriga djur erhållna anses synnerligen läckert; äldre djurs kött torkas samt betecknas i Peru och Bolivia med namnet "charqui". Af ullen tillverkas grofva tyger och rep. Af huden beredes läder. Äfven mjölken användes, C. R. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Laman
Ämne: Däggdjur: släkten och familjer · Djurriket (zoologi, husdjur och djursläkten)
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 602–603 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗