Lambert

Lambert, Johann Heinrich, tysk matematiker och filosof, f. 1728 i Mülhausen (Elsass), egnade sig som autodidakt åt studiet af matematik, filosofi och österländska språk. Efter att 1756--58 hafva företagit resor i Tyskland, Holland och Frankrike slog han sig ned i Bajern. Han flyttade sedan till Berlin, der han 1765 blef medlem af vetenskapsakademien och der han afled som oberbaurath d. 25 Sept. 1777. Genom sin Photometria, seu de mensura et gradibus luminis, colorum et umbrae (1760) kan han, vid sidan af den egentligen som experimentator verksamme Bouguer, ställas som grundläggare af den fotometriska afdelningen inom optiken. Detta arbete har varit af stor betydelse för astronomien, vid hvilken L:s namn äfven genom den i kometteorien förekommande s. k. Lambertska eqvationen är fäst. -- I sina Cosmologische briefe über die einrichtung des weltbaues (1761) har han, liksom Kant, uppgjort ett schema öfver verldssystemet. Några andra bevis för riktigheten af sina astronomiska teorier har emellertid L. icke lemnat, än sådana, hvilka han i egenskap af "en mycket positiv kristen" kunnat framdraga ur teologien. Härmed är dock icke sagdt, att ej åtskilliga af hans åsigter genom Herschels och Laplaces exakta undersökningar vunnit bekräftelse. Exempelvis gick hans förutsägelse om en tillkommande bestämning af solsystemets rörelse i fullbordan redan 1783 genom Herschel. Som filosof var L. synnerligen högt skattad af Kant, som förelade honom flere af sina arbeten till granskning före deras tryckning och en tid synes med honom idkat ett vetenskapligt samarbete. Bland L:s filosofiska skrifter må nämnas Neues organon, oder gedanken über die erforschung und beziehung des wahren (1764) och Anlage zur architektonik oder theorie des einfachen und ersten in der philosophischen und mathematischen erkenntniss (1771). 1828 aftäcktes i Mülhausen en minnesvård öfver honom. K. B.