Sida 311
Lamartine ...
makten, samt inträdde i Okt. 1659 i den "välfärdskomité", som öfvertog styrelsen. Då Monk med sin här anryckte från Skotland för att återställa parlamentets myndighet och konungadömet, sökte L. förgäfves möta med vapenmakt; hans soldater öfvergåfvo honom, och han sjelf insattes i Tower (Mars 1660). Derifrån lyckades han väl snart undkomma och började en resning till förmån för republiken, men greps åter och hölls sedermera till sin död fången på Guernsey.
Lambert, Johann Heinrich, tysk matematiker och filosof, f. 1728 i Mülhausen (Elsass), egnade sig som autodidakt åt studiet af matematik, filosofi och österländska språk. Efter att 1756--58 hafva företagit resor i Tyskland, Holland och Frankrike slog han sig ned i Bajern. Han flyttade sedan till Berlin, der han 1765 blef medlem af vetenskapsakademien och der han afled som oberbaurath d. 25 Sept. 1777. Genom sin Photometria, seu de mensura et gradibus luminis, colorum et umbrae (1760) kan han, vid sidan af den egentligen som experimentator verksamme Bouguer, ställas som grundläggare af den fotometriska afdelningen inom optiken. Detta arbete har varit af stor betydelse för astronomien, vid hvilken L:s namn äfven genom den i kometteorien förekommande s. k. Lambertska eqvationen är fäst. -- I sina Cosmologische briefe über die einrichtung des weltbaues (1761) har han, liksom Kant, uppgjort ett schema öfver verldssystemet. Några andra bevis för riktigheten af sina astronomiska teorier har emellertid L. icke lemnat, än sådana, hvilka han i egenskap af "en mycket positiv kristen" kunnat framdraga ur teologien. Härmed är dock icke sagdt, att ej åtskilliga af hans åsigter genom Herschels och Laplaces exakta undersökningar vunnit bekräftelse. Exempelvis gick hans förutsägelse om en tillkommande bestämning af solsystemets rörelse i fullbordan redan 1783 genom Herschel. Som filosof var L. synnerligen högt skattad af Kant, som förelade honom flere af sina arbeten till granskning före deras tryckning och en tid synes med honom idkat ett vetenskapligt samarbete. Bland L:s filosofiska skrifter må nämnas Neues organon, oder gedanken über die erforschung und beziehung des wahren (1764) och Anlage zur architektonik oder theorie des einfachen und ersten in der philosophischen und mathematischen erkenntniss (1771). 1828 aftäcktes i Mülhausen en minnesvård öfver honom. K. B.
Lambert [langbär], Louis Eugène, fransk djurmålare, f. i Paris 1825, lärjunge af Eugène Delacroix, är särskildt berömd för sina kartbilder, alltid gifna med mycken trohet, ofta också med komisk uppfattning. L. har gång efter annan vunnit erkännanden och utmärkelser för sina arbeten.
Lambert li Cors [langbär li kår]. Se Alexander-sagan.
Lambertska eqvationen. Se Lambert, J. H.
Lamberts-nöt, bot., frukten af en art hassel, Corylus tubulosa L., utmärkes deraf att bägarefodret med sina flikar når rörformigt öfver sjelfva nöten, som är något större än vår vanliga hasselnöt samt har en fet och mandellik smak, liknande dennas. Lamberts-hasseln, som af några botanister anses vara en afart af den vanliga hasseln, kan med framgång odlas i Sverige. O. T. S.
Lambesc [langbä'sk], Charles Eugène de Lorraine d'Elbeuf, prins de L., fransk general, f. 1751, intog genom sin slägtskap med drottning Marie Antoinette en betydande ställning vid franska hofvet och blef redan vid unga år öfverste för kavalleriregementet "Royal-Allemand". Genom sin choc på parisbefolkningen d. 13 Juli 1789, som kommit i rörelse vid underrättelsen om Neckers onåd, väckte han allmän förbittring, utpekades såsom en af de förnämste deltagarna i hofvets kontrarevolution, ställdes inför rätta, men blef frikänd. Kort derefter emigrerade L. med hela sitt regemente, tog tjenst i den österrikiska hären och kämpade mot Frankrike ända till restaurationen (1815), först såsom generalmajor (1793), sedan såsom fältmarskalklöjtnant (1796). 1814 blef han utnämnd till pär af Frankrike, men lemnade icke Wien. Med honom utslocknade 1825 den gren af huset Lothringen, som härstammade från Claude, förste hertig af Guise. A. B. B.
Lambèse [langbäs] l. Lambessa, fransk straffkoloni i Algeriet, depart. Constantine, anlagd 1844. Orten, som räknar endast några hundra innev., ligger på den plats, der den mycket omfångsrika romerska staden Lambaesis fordom stod. Denna stads ruiner äro bland de mest intressanta i hela norra Afrika. De utgöras af lemningar af tempel (åt AEsculapius, Salus, Isis och Serapis), kyrkogårdar, triumfbågar, aqvedukter, termer och palats m. m. Något längre vesterut, närmare den nuv. staden Batna, ligga lemningar af ett romerskt fältläger (castra) omkr. 460 m. i fyrkant. Ruinerna af staden och lägret hafva lemnat en ymnig skörd af inskrifter (Renier, "Inscriptions romaines de l'Algérie", 1855, utgaf 1,500, "Corpus inscr. lat.", VIII, innehåller 4,185), hvilka äro rika på historiska data, emedan Lambaesis i närmare 300 år (början af 2:dra--slutet af 4:de årh.) var hufvudqvartér för den tredje legionen (legio tertia augusta) och hufvudstad i provinsen Numidien. Kristna inskrifter finnas ej.
Lambeth, stadsdel i London (metropolitan borough) på södra sidan af Thames, i grefskapet Surrey, hade 1881 498,967 innev. -- Lambeth palace, vid östra änden af den 1862 byggda Lambethbron öfver Thames, har i mer än 600 år varit ärkebiskopens af Canterbury officiella residens.
Lambillotte [langbijått], Louis, belgisk musiker, f. 1797, blef 1822 kapellmästare vid jesuitstiftelsen i S:t Acheul, inträdde 1825 i jesuitorden och lefde i flere af dess stiftelser, slutligen i Vaugirard vid Paris, der han dog 1855. Såsom kompositör af mässor, mariahymner m. m. blef han mindre berömd än såsom samlare och skriftställare. Af stor vigt är i synnerhet hans Antiphonaire de Saint Gregoire (1851), utgörande ett facsimile af det i "neumer"
Källa: Project Runeberg · ·
