Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Land

Ämne: Kvartär- och sedimentgeologi · Mineral, bergarter och geologi

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 635–636 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Land, fys. geogr., geol., i vidsträckt bemärkelse de delar af jordytan, hvilka äro obetäckta af hafvet, antingen de förekomma i form af öar eller kontinenter; i inskränktare mening sådana områden, som icke betäckas af vare sig haf eller insjöar. Landet intager naturligtvis i allmänhet ett högre läge i förhållande till hafsytan; men trakter af jorden finnas dock, som äro belägna på lägre nivå än nämnda yta utan att derför vara vattendränkta. Så är t. ex. händelsen med en del af norra Afrika (i trakterna söder om Medelhafvet) samt landet närmast de båda stora insjöarna Kaspiska hafvet och Döda hafvet, af hvilka det senare ligger flere hundra meter under Medelhafvets yta. Detta förhållande beror hufvudsakligen derpå att genom en kraftig, naturlig afdunstning årligen aflägsnas lika stor (eller större) qvantitet vatten som den, hvilken tillföres trakten genom nederbörd eller tillflöden. Eljest skulle naturligtvis vattnet småningom samla sig och alldeles betäcka sådana lågtrakter. -- Allt land på jorden är uppbygdt af dels mer eller mindre fasta bergarter, dels grus-, sand- och leraflagringar m. m., de förra utgörande grunden för och upphofvet till de senare. En mycket betydlig del af hvad som nu utgör torrt land har i förgångna geologiska tidsperioder varit hafsbotten. Derom vittnar beskaffenheten af de olika berg- och jordlagren, af hvilka många, enligt geologernas utsago, visa sig vara ursprungligen bildade genom afsättning ur vatten och dessutom innehålla bevarade i förstenadt tillstånd åtskilliga hafsorganismer. Genom storartade veckningsprocesser och andra rubbningar i jordskorpan hafva ifrågavarande delar sedermera blifvit uppresta och höjda till flerestädes många hundra meter höga bergskedjor. Se Istiden och Jorden 2. E. E.