Landstad

Landstad, Magnus Brostrup, norsk skald och prest, föddes d. 7 Okt. 1802 på Måsö prestgård i Vestfinmarken, blef student 1822, tog teologisk ämbetsexamen 1827 och blef året derpå "residerende kapellan" (komminister) i Gausdal i Gudbrandsdalen. 1834 utnämndes han till "sogneprest" (kyrkoherde) i Hviteseid i Telemarken, innehade sedermera flere andra pastorat (slutligen Sandeherred, i närheten af Sandefjord), men tog, till följd af försvagad helsa, afsked 1877 och bosatte sig i Kristiania, der han dog d. 9 Okt. 1880. Under det L. var prest i Telemarken, samlade han och utgaf Norske folkeviser (1852). År 1852 fick han i uppdrag att utarbeta en psalmbok för den norska kyrkan. Frukten af detta arbete blef hans i de flesta norska församlingar antagna "Kirkesalmbog", som utkom 1869. Bland hans öfriga skrifter märkas: dikten Neslands kirke (1852), Sange og digte (1878) och Gamle sagn om hjartdölerne (1880). O. A. Ö.