Långholmen

Långholmen, ö i Riddarfjärden af Mälaren, genom Pålsundet skild från Södermalm och tillhörande Maria Magdalena förs. af Stockholms stad. Längden är 1,400 m., största bredden 380 m., arealen 34,3 har. Ön omtalas i historien först 1435, då ett stort antal riksråd d. 10 Aug. der var samladt och skriftligen iklädde sig gemensam ansvarighet för de beslut, hvilka förut s. å. på möten i Halmstad och Upsala under Engelbrekts ledning blifvit fattade rörande vissa unionella bestämmelser. Den har från äldsta tider tillhört kronan, men skänktes 1647 af drottning Kristina till Stockholms stad. Med anledning af en d. 21 Okt. 1698 i sammanhang med ny tiggareordning utfärdad k. stadga och förordn. angående inrättande af ett »rasp- och spinnehus» i Stockholm, hvarvid, likasom beträffande tukthusen, rent ekonomiska motiv -- upphjelpandet af de inhemska manufakturerna -- voro vida mer bestämmande än de rättsliga, och sedan Kommerse-kollegium genom k. br. af d. 23 Juni 1722 fått i uppdrag verkställigheten deraf, inköptes för statens räkning ett område å L., och der anlades ett rasp- och spinnhus, ett slags tvångsarbetsanstalt för betlare och lösdrifvare (af båda könen) samt vanartiga gossar. För denna likasom för andra dylika, sedermera tillkomna inrättningars iordningställande och underhåll använde man inkomsten af böter för vissa polisförseelser, frivilliga sammanskott, äfvensom en särskild, genom k. taxan af d. 22 Juli 1735 närmare bestämd, egendomlig skatt under namn af »raspoch spinnhusmedel». Efter hand intogos å L. äfven qvinnor, som för brott dömts till straffarbete. För fångantalets ökning i manufakturernas intresse utlofvades t. o. m. belöningar åt Stockholms polisbetjening för uppspanandet af personer, som kunde sändas till kronospinnhuset; och på klagomål af spinnhus-arrendatorerna öfver brist på arbetare medgaf ett k. br. af d. 4 Febr. 1766 spinnhusarbete å L. såsom tilläggsstraff för itererad stöld och andra gröfre brott begångna i Stockholm. Sammanförandet inom inrättningen af betlare, lösdrifvare och grofva förbrytare af olika kön och alla åldrar blef alltmera fullständigt och besmittande. Dertill kom med tiden brist på arbete, sedan nyuppfunna maskiner minskat behofvet af den billiga arbetskraften vid spinnhuset. Efter det en särskild styrelse öfver fängelser och arbetsinrättningar i riket år 1825 blifvit inrättad, vidtogos förändringar till det bättre, derigenom att en korrektionsinrättning för qvinnor anlades vid det s. k. Smedjegårdshäktet å Allmänna barnhusets tomt å Norrmalm (nuv. Straff- och arbetsfängelset), under det att kronospinnhuset å L., som från den tiden benämndes Södra korrektionsinrättningen, ombyggdes och utvidgades. Der uppfördes nämligen en centralbyggnad med 4 flyglar för att användas såsom tvångsarbetsanstalt för endast manliga lösdrifvare, eller s. k. försvarslösa, från norra och mellersta Sverige (k. br. d. 21 Dec. 1825 och d. 26 Maj 1826). En för svenska lagstiftningen egendomlig klass af fångar, s. k. bekännelsefångar (Rättegb. 17: 37), skulle äfven, enligt k. br. d. 16 Febr. 1826, å L. intagas och förvaras i cell utan arbete, en tortyrbestämmelse, som mildrades först genom k. br. d. 5 Mars 1846 och ej upphäfdes förr än genom k. förordn. d. 12 Sept. 1868. Sedan, till följd af det år från år ökade antalet af försvarslösa och det bristande utrymmet i korrektionsfängelserna, kronoarbetskåren år 1842 blifvit inrättad, öfverflyttades till denna ett större antal af korrektionisterna från L., som sedermera efter de gamla fästningsfängelsernas successiva indragning alltmer blef en försändningsort för manliga straff-fångar samt benämndes Straff- och arbetsfängelse. Vid Centralfängelset å L., såsom det numera kallas, äro uteslutande straffångar intagna, nämligen de på viss tid utöfver 2 år för vanfrejdande brott till straffarbete dömde manspersoner från norra och mellersta Sverige, hvilka uppnått 22 års ålder, äfvensom manliga lifstidsfångar, som äro från nyssnämnda orter och förut icke varit hållna till lifstids straffarbete. Genom extra statsanslag af 615,000 kr. blef fängelset å L. åren 1874--82 fullständigt ombygdt, så att det gamla fängelsets cell-afdelning och gemensamhetssofrum blifvit förändrade till arbetslokaler. Invid detsamma är uppförd en ny, stor centralbyggnad, inrymmande förvaltningslokaler, kyrka och skolrum, med från densamma strålformigt utlöpande 4 cellflyglar med 200 dag- och nattceller, der fångarna, enl. k. förordn. d. 30 Maj 1873, undergå första sjettedelen af strafftiden isolerade från hvarandra dag och natt, samt 300 nattceller, afsedda för öfriga fångars isolering nattetid. -- Sedan den emellan vissa indelta regementen omvexlande militärbevakningen vid fängelset 1880 blifvit indragen och ersatt med civilt manskap, utgöres förvaltnings- och bevakningspersonalen af 1 direktör, 1 kamererare, 1 prest, 2 skollärare, 1 läkare och 1 arbetsföreståndare samt . bevakningsbefålhafvare, 12 underofficerare och 55 vaktkonstaplar. -- I arbete användas fångarna till stor del för enskilda näringsidkares räkning, såsom vid tillverkning af ylleväfnader, korkskärning, snickeri, tunnbinderi, vagnmakeri, smide, bokbinderi, skomakeri, skrädderi (förnämligast för arméns behof) m. m. Fängelset, som hyser omkr. 500 fångar, är den största af rikets centrala straffanstalter. -- Vester om straffängelset samt i förvaltning skildt från detsamma finnes å L. ett kronohäkte för manliga fångar från Stockholms stad, dömda till straffarbete i 2 år och derunder äfvensom till fängelse. Efter en 1885 med extra statsanslag af 220,000 kr. verkställd tillbyggnad är kronohäktet å L. Sveriges största cellfängelse och inrymmer 200 celler, i hvilka fångarna under hela strafftiden dag och natt äro fullständigt afskilda från hvarandra. -- Å L. finnas äfven ett mindre skeppsvarf och några sommarvillor. Fr. Ft.