Lärkgran

Lärkgran, lärkträd, Larix decidua Mill. (Pinus Larix L.), bot., farmak., är ett till nat. fam. (Coniferae) Abietineae Rich., kl. Monoecia L., hörande barrträd, hvars barr å årsskotten sitta ensamma och spiralställda, men å äldre qvistar rosettlikt samlade (å outvecklade grenskott), och hvilka barr äro mjuka samt affalla vid vinterns början. Lärkgranen, som når en höjd af 30 m., bildar skogsbestånd å södra Europas alper från södra Frankrike till Karpaterna samt är vidare utbredd genom Ryssland och Sibirien. I Sverige odlas detta träd ganska ofta i parker och äfven här och der i större utsträckning. Af lärkgranen erhålles den balsam, som benämnes veneziansk (venedigsk) terpentin. Då eld gått öfver en lärkgranskog, utsvettas ur de brända stammarna ett egenartadt gummi, som är kändt under namnet Gummi orenburgense, efter staden Orenburg, som försänder dylikt gummi från brända lärkträdsskogar å Uralbergens södra sluttningar. I östra Frankrike, å Jurabergen, samlas ett slags manna, manna laricina l. de Briançon, som i form af små, hvitgrå, sötsmakande korn utsipprar från lärkträdets yngre qvistar. O. T. S.