Lärksvamp

Lärksvamp eller, rättare, lärkträdssvamp, Polyporus officinalis Fr. (Boletus Laricis Jacqu.), bot., farmak., med., är en s. k. rörsvamp, tillhörande nat. fam. Hymenomycetes Fr. (hattsvamparna), kl. Cryptogamia L. Denna svamp förekommer å gamla lärkträd i sydliga Europa, men i synnerhet i norra Rysslands vidsträckta lärkträdsskogar. Formen varierar mycket, emedan vanligen flere individer växa antingen på hvarandra eller tätt sammanträngda till en oformlig massa, som inuti är saftig och visar omvexlande hvita, gula eller bruna ringar eller linier, antydande tillväxten under särskilda vegetationsperioder. Fot saknas, och den från en murken lärkträdsstam utskjutande, vanligen kullriga hatten har hvitgulaktig färg såväl å ytan som i det inre, en färg, som hos äldre exemplar öfvergår i brunaktigt. Sporbädden består af tallösa fina rör, ställda tätt tillsammans å hattens undre sida. I de stora skogarna af Larix sibirica Ledeb. kring Archangel samlas lärkträdssvampen i massor under Aug. och Sept., skalas, torkas och bultas, så att den af långa förgrenade hyfer sammanflätade svampväfnaden blir i någon mån uppmjukad och uppluckrad, åtminstone på ytan. Den sålunda beredda drogen (agaricus albus i farmakopéerna) består af större eller mindre stycken, till färgen hvitaktiga, afgifvande vid beröring ett hvitt pulver, men dock svåra att pulverisera. Styckena äro tämligen lätta, för känseln korklika. Lukten erinrar om färskt mjöl, och smaken är till en början sötaktig, men sedan ihållande vidrig och bitter. Ur svampen kan framställas en hartslik, rubinröd massa, som består af agaricinsyra (laricin) och agaricoresin, hvilka ämnen kunna i större doser framkalla kräkning, koliksmärtor och diarré. I mindre dos har pulvret af svampen med fördel användts att minska och äfven för en tid kunnat hämma nattsvett hos lungsotssjuka. O. T. S.