Laski

Laski, polsk adlig slägt, af hvilken två medlemmar vunnit ryktbarhet. 1. Jan L. (latinsk namnform Johannes a Lasco), f. 1466, sedan 1510 ärkebiskop af Gnesen och polska rikets primas, d. 1531, utgaf den för Polens rättshistoria vigtiga samlingen af landets äldsta lagar under titeln Commune inclyti Poloniae regni privilegium (1506). -- 2. Jan L. (latiniseradt Johannes a Lasco), befordrare af reformationen, den föregåendes brorson, f. 1499, besökte efter afslutade studier för det andliga ståndet flere af vestra Europas universitet och mottog der, genom beröringen med män sådana som Zwingli och Erasmus, ett lifligt intryck af det pågående reformationsarbetet. Återkommen till Polen 1526, nödgades han genom en högtidlig förklaring aflägsna de misstankar för kätteri, som der väckts emot honom, och han steg sedan snabbt från den ena kyrkliga värdigheten till den andra. Emellertid mognade i det stilla hans evangeliska öfvertygelse, och 1537 lemnade han Polen samt begaf sig till Nederländerna. 1542 blef han der kyrkoherde i Emden, i Ostfriesland, och utöfvade tillika som superintendent uppsigten öfver de protestantiska församlingarna i denna del af landet. Der genomförde han på enkegrefvinnan Annas begäran reformationen. En frisinnad och fördragsam sinnesriktning gjorde honom väl egnad att utjämna de skiljaktigheter, som förefunnos mellan olika protestantiska partier. I anledning af det augsburgiska interim nedlade han 1549 sitt ämbete och begaf sig på Cranmers inbjudning till London, hvarest han blef föreståndare för den s. k. främlingsförsamlingen. Den protestantfientliga Maria Tudors tronbestigning (1553) tvang dock snart L. att jämte sin församling lemna England. 1555 återvände han till Polen, der han till sin död, 1560, nitiskt arbetade för reformationen och en union mellan dervarande reformerta, lutheraner och böhmiska bröder. Denna förening blef ock 1570 en verklighet genom den s. k. förlikningen i Sandomir (consensus Sandomiriensis). 2. P. F.