Lateralskleros

Lateralskleros (af Lat. lateralis, sido-, och Grek. sklerosis, af skleros, hård), med., sjukdom i ryggmärgens sidosträngar, hvilkas väfnad skleroseras, d. v. s. blir hård och fast. Derigenom framkallas lamhet och kramp i extremiteterna, hvarför sjukdomen med afseende på symtomen kallas spastisk spinalparalys. Den medför först svaghet i gången och kramp eller darrning i benens muskler, sedermera kontraktur i fotens böjmuskler, så att fotsulan vändes inåt och bakåt samt foten stöder endast på tårna och gåendet blir omöjligt. De s. k. sen-reflexerna äro starkt ökade, så att vid anslag på vissa senor, i synnerhet knäskålssenan, sammandraga sig motsvarande muskler. Sjukdomen kan gå tillbaka, men är oftast obotlig. En särskild af Charcot under namn af amyotrofisk lateralskleros beskrifven form förenar med ofvannämnda symtom äfven dem af progressiv muskelatrofi. F. B.