Lateral (Lat. lateralis, af latus, sida), hörande till ena sidan, sidoliggande, sido-. -- Lateral refraktion. Se Refraktion. -- Lateraler l. sidoljud, fonet., äro sådana språkljud, vid hvilkas frambringande talströmmen genom något i dess väg stäldt hinder tvingas att på sidorna (bilaterala språkljud) eller på ena sidan (unilaterala språkljud) kringgå hindret för att komma fram. Hit höra samtliga l-ljud, vid hvilkas uttalande tungan ställer sig i vägen. Så vidt de till sin bildning äro verkliga konsonanter, äro l-ljuden "laterala frikativor". Laterala explosivor äro de ljud, som tecknas med t, d i orden kittla, handla och bildas annorlunda än vanligt t, d: tungspetsen släpper icke tänderna förrän efter l, och explosionen sker vid tungans sidor. Som lateral labial frikativa har af en och annan Sp. b uppfattats. Lll.
Nordisk familjebok · första upplagan
Lateral
Ämne: Fonetik och språkljud · Språk, skrift och grammatik
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 842 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗