Lathyrus

Lathyrus L., bot., farmak., ett slägte af klättrande örter med långt klänge, utgörande fortsättningen af de fåpariga bladens gemensamma bladskaft. Stiplerna äro mindre än de helbräddade småbladen. Stjelken är vanligen vingkantad, och från bladvinklarna utskjuta blomskaft, som uppbära klasar af röda (violetta), stundom gula blommor, hvilkas blomfoder har de två öfre tänderna kortare än de tre nedre. Baljan är mångfröig. Europa eger af detta till nat. fam. Papilionaceae L., kl. Diadelphia L., hörande slägte omkr. 35 arter och den skandinaviska floran 6, af hvilka L. pratensis L., "ängsvial", "gigelsärta", med sina gula blommor och sin rikbladiga stjelk, är väl bekant som en af de yppersta foderväxterna å våra ängar. L. tuberosus L. har rotstock, hvars grenar bilda omkr. 3 cm. långa, ätliga knölar. Fröna af flere arter hafva fått användning i medicinen, förnämligast såsom krampstillande. O. T. S.