Laurel, Lars, universitetslärare, föddes Stockholm d. 25 Maj 1705, idkade från 1721 filosofiska och juridiska studier i Lund, tjenstgjorde derefter någon tid såsom domarebiträde i Vester-Dalarna, men återvände snart till Lund, der han 1733 blef vice bibliotekarie vid universitetet samt 1736 filos. magister. 1747 utnämndes han till professor i teoretisk filosofi i Lund samt kallades s. å. till ledamot af Vetenskapsakademien, erhöll 1782 afsked från sin professur och dog i Lund d. 20 Okt. 1793. L:s skrifter utgöras dels af en rad akademiska disputationer i filosofi äfvensom program, dels af några afhandlingar rörande modersmålet och nordens af L., likasom tidigare af Rudbeck, påstådda egenskap att vara den menskliga bildningens urhem. Här må nämnas Förslag til suenske skrivlagen (utg. af Vetenskapsakademien 1748), Inledning til raette foerståndet om mit av kongl. suenske vetenskaps-academien til allmaenn proevning utgivne Foerslag til suenske skrivlagen (1750), Räfst med mina orthographiska arbeten (1756), Nordens hufvud-document äller runa-alphabetets hemlighet igenom tvänne aegyptier det suenska och danska språket til heder uptäckd (1768), Slutreflexion öfver Nordens hufvud-document (1777) samt Odu glaf och staf, äller Svänska språket utredt (1779). De "tvänne aegyptier" voro två runor, hvilka han tillika ansåg för hieroglyfer.
Nordisk familjebok · första upplagan
Laurel
Ämne: Personer med Lundaanknytning · Svenska präster, lärda och universitetsmän
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 9 (1885), sp. 882 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗